Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 april 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 87.) Eefter hand saktade sig ovädret, eller åtminstone begaf sig längre bort, aflagsnade sig. Med detsamma återkom ock Claras hela besinning. Djupt rodnande befriade hon sig från Kunos arm. bet var för sent. Hon kastade en blick på hans ansigte. Det glödde. Låt oss gå! sade hastigt Clara, icke besinnande att detta ännu vore så godt som omöjligt, i anseende till det forssande regnet. Gå! gå nu! upprepade Kuno med häftighet, och liksom för att göra detta omöjligt, kastade sig på knä framför öppningen till grottan. Han fattade Claras hand, utan att hon kunde hindra det. Hon sökte att rycka den åt sig. Han höll den qvar. Clara! utbrast han, med en ton af den våldsammaste passion: lara, jag älskar dig! Clara slet sig lös, och tog ett par stg tillbaka. Herr grefve! sade hon med värdighet, men med synbar ansträngning. Kuno lemnade sin ställning, och närmade sig åter hastigt Clara. Med den ännu vildare häf