Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1853, sida 2

vägen på de s. k. Elfängarne ett hus, som beboddes af en äldre qvinsperson, Britta Stina Börjesdotter, jemte hennes dotter, Sophie. P. S. Börjesdotter, som derstädes dref landthandel har vid slera tillsallen sett sin boning ofredad af våldsverkare, som äfven hos henne föröfvat åtskilliga tillgrepp, af hvilken anledning hon vidtalat en ung bondeson att bo i huset till hennes skyddYoch försvar. Emellertid lär denne yngling fattat tycke för flickan och härför råkat i tvist med modren, hvaraf följden blifvit, att han sistl. jul lemnat huset. Natten till i går hade en bonde vid tvåtiden passerat huset och då funnit dörren stängd, men då han omkring kl. 4 återvände samma väg befanns den öppen. När han derpå ingick i rummet, möttes han derstädes af den rysliga anblicken af tvenne blodiga lik, modren liggande straxt innanför dörren och dottren bredvid en liggsoffa, — båda med afskuren hals. Saken anmältes genast för kronobetjeningen, som fann så starka anledningar till misstankar mot förut omnämnde yngling, hvilken ifrågavarande natt icke varit hemma i sin bostad och vid anträffandet befanns ha blodfläckar på sin rock, att den för mordet misstänkte inmanades i häkte. Sävidt man vid undersökningen i huset kunde utröna, saknades-derstades ingenting, hvadan man kan antaga, att mordgerningen endast härrört af hämnd. I eLerikes Allehanda förekomma söljande välgrundade reflexioner: pet är ett olyckligt förhållande, som eger rum mellan husbondfolk och tjenare, bundna såsom de äro vid hvarandra för en allt för lång tid. Huru mycket bättre vore det icke, att den missnöjde, hvilkendera parterna det än måtte vara, hade rätt att, utan anlitande af polis eller domarevakt, efter förloppet af en uppsägningstid, t. ex. 14 dagar, skilja sig vid den, med hvilken sammanvaron icke vore behaglig. Månget väld och mången obillighet å ena och mycken sturskhet och trots, mycken oärlighet å andra sidan, skulle derigenom undvikas. Men man är icke benägen att läta förbindelser mellan tjenare och husbondfolk bero på en hos begge fri vilja; man vill koppla dem tillsammans åtminstone för ett helt år i sender. Lyckligt ändå, så länge det icke faller vederbörande in att stadga en utom genom döden oupplöslig förening, mellan husbonde och tjenare såsom mellan äkta makar, hvilket, så snart förbindelsen är ingången mellan personer utan gudsfruktan, utan sedlighet eller inbördes öfverensstämmelse, äro dömda att oupphörligt framsläpa ett odrägligt lif vid hvarandras sida och förbittra hvarandras dagar, till dess det faller den ena in att göra en ända på det dagliga helvetet genom en flykt till annan ort eller, såsom thyvärr ej sällan händelsen är, genom ett mord medelst gift eller yxa.