Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1853, sida 1

sig under direktör Florns ledning. Och hur täck var icke Clara i den nätta schäferhatten med de flygande banden, den blårandiga, med ett svart skinnbälte om det smidiga lifvet tillfästade blousekladningen och de fina händerna blott ofvan fingrarne dolda af ett par klippingshandskar! Om ock hennes mjella hy ej kunde motstå majsolens lifliga strålar, som med lika ungdomskraft, men olikhet i verkningarne, bleka linneväfven och brunfärga menniskohuden, så hade den dock blott skonsamt omklädt den i dess sommardrägt, och denna enkla landtslicka, i det bekymmerslösa medvetandet att detta snarare klädde än missklädde henne, gjorde sig intet bemödande att hindra de skälmska strålarne att tatuera hennes ansigte med små fraknar — en liten näpen archipelag af flytande holmar, som åter skulle sjunka med höstsolen. Kuno, sjelfskrifven adoptör af de moder Clara antog, ville för ingen del låta beträda sig med mera klemighet än hon, och lät derföre solen husera efter behag med hans hy, och med den sydländska brunhet som snart öfvergjöt sig öfver hans ansigte, förekommo dess drag blott mera manliga, kraftfulla, bestämda, och strålbrytningen i hans dunkla öga fick derigenom en tropisk yppighet, sådan som man blott tänker sig, der platanen med sina väldiga blad skyddar den fläm