Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 april 1853, sida 1

ANV MU LJ — Ae 1T4 22 —4 Utrikes Nyheter. FRANKRIKE. Af Monitörens försäkran att ingen rubbning kommer att ske i giftermålslagstiftningen, drager mången den slutsatsen, att underhandlingarne om påfvens resa till Paris strandat på hans fordringar rörande det borgerliga äktenskapets afskaffande och att således Bonaparte får undvara den påfliga smörjelsen. Huru nu härmed än må förhålla sig, underhandlingarne må sortsättas eller icke, päsven må komma eller icke, så är det likväl alltid en seger för allmänna opinionen, att Frankrikes allsvåldige despot icke vågat röra vid den af denna uppburna institutionen, det borgerliga äktenskapet. Den 4 Maj skall Napoleon I:s stoft föras från S:t Ieromekapellet till det monument, hvarpå det arbetas i invalidernas kyrka. Invigningen af detta grafmonument kommer att äga rum d. samma månad. Bland anledningarne till de arresteringar, som företagits i Paris, förekommer spridandet af ett af Caussidiere och Boichot undertecknadt manifest till Nordamerikanerna med uppmaningar till dessa att medverka till Frankrikes befrielse, likasom Fransmännen medverkat till Amerikas frihet. Rörande öfverste de Serceys process, hvilken väcker stort uppseende, iakttaga pariserbladen, förmodligen på högre befallning, en nästan fullkomlig tystnad. En lithografisk korrespondens berättar derom följande: Af anklagelseakten upplyses, att hr Sercey 1843 anlade storartade tobaksplanteringar vid Ajaccio på Corsica, till hvilket företag en hr Morisseau 1843 försköt 100,000 francs. Då det väntade resultatet uteblef, så ville Morisseau icke fullfölja företaget. De uppgjorde då inför en notarie en öfverenskommelse, enligt hvilken Sercey åtog sig att tillbakabetala sin kompanjon 130,000 francs, för hvilken summa bjöds honom söljande säkerheter: en fordran af Jerome Bonaparte, en aktieandel i en marmorgrufva i Italien, en inteckning uti en egendom i Paris och borgen af en Serceys bror för 30,000 francs. Betalningsterminerna förslöto och inga penningar betaltes af Sercey; det befanns tillika, att största delen af de lemnade säkerheterna voro falska, hvarför Morisseau för bedrägeri instämde sin förre kompanjon till den korrektionella polisen; men denna domstol förklarade sig icke kunna företaga målet, emedan Sercey är officer. I sistlidne Februari hörde Morisseau, att öfverste Sercey skulle gifta sig med en nära anförvandt till prins Murat, hvarpå han genast skyndade till prinsen och öfverlemnade honom en skrift, hvari han skildrade huru Sercey betett sig emot honom. Följden häraf blef, att Murats slägting slog upp med öfversten. Denna sände nu tvenne vänner, öfverste Ney de la Moskowa och markis Boissy, till Morisseau för att af honom få reda på innehållet af den skrift, som han lemnat till Murat. Morisseau vägrade att häröfver inlåta sig i några förklaringar. Sercey lät då utmana Morisseau, men denne var förnuftigare, än att han riskerade sitt lif i duell med en skurk, utan svarade han på utmaningen, att han i första rummet hänsköt saken till domstolens afgörande. Då nu härtill kommo klagomål af andra borgenärer, så fann sig krigsministern föranlåten att låta ställa öfversten för krigsrätt. Denna har, såsom redan är berättadt, dömdt bedragaren till 5 års fängelse, en sannolikt alltför mild dom, emot hvilken dock svaranden ansett sig böra vädja till högre rätt.