Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1853, sida 1

de ha setat på annat sätt, hvilket ock är det bästa beviset på att den var osökt. Fruarna serverades med kasse, som bars in af mamsell Lovisa sjels. På dennas sråga, om hon icke fick lof stt slå i en kopp till, svarades nej. Ah jag vet ganska väl, att när herrskapet är för sig sjelfva, så kan ni dricka om det också vore tre koppar, sade Kuno med denna bekymmerslösa gästfrihet, hvartill en gammal bekantskap berättigar, och då fruarne icke annat än skrattande kunde beledsaga hans anmärkning, tog Kuno sig anledning att ge Lovisa en vink att ta fruarne med sig, så att de skulle få servera sig sjelfva, efter eget behag; och fruarne Bäck och Florän lydde villigt denna vink, men fru Åkerfält, som alltid skulle vara den som var fin, förklarade att hon aldrig drack mer än en kopp kaffe, och stannade alltså qvar. Detta hade Kuno beräknat. Esmeralda hade tillfälligtvis nyss varit inne i rummet, för att hemta sin näsduk, som hon glömt. Modren hade dervid begagnat tillfället att om henne binda en stor ylleschavl, för den händelse att det skulle bära af ned i trädgården, med bifogande af en förmaning, att hon ej skulle förkyla sig. . Säg mig upprigtigt, fru Akerfält, sade Kuno, nu blifven ensam med denna, är inte Es