Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 april 1853, sida 1

meralda sjuklig? hon ser så blek ut. Kanske lider hon af något invertes ondt? Visst är hon mycket klen, stackars barn! och ändå tycker jag att jag är så rädd om henne, sade fru Åkerfält. Kuno teg några ögonblick, och syntes öfverlägga. Etter som vi nu äro ensamme, fru Åkersalt, återtog Kuno, men frun skall lofva mig att inte bli ond, om jag kanske lägger mig i en sak, som egentligen inte rör mig. Fru Åkerfält gaf ett bifallstecken. Jag hoppas, fortfor Kuno, att fru Åkersalt inte misstänker mig för att underskatta det värde kunskaper och bildning ega, och att veta att fru Åkerfält ger sin dotter en vårdad uppfostran — men — tycker inte fru Åkersalt sjelf, att Esmeralda kanske studerar en liten smula för mycket för sina år? ja ja, jag vet ganska väl, att fru Åkerfält, som lika väl som jag vet att tiden är det dyrbaraste vi ega, skall göra det välgrundade inkastet, att den aldrig kan begagnas för väl — men ändå — har iote fru ÅÄkersalt funnit, att menniskan just vid denna årstiden, har liksom ett behof af att vara ute i den fria luften, att den är nödvändig för utvecklingen af vår fysik? Att Kuno nyttjade detta ord fysik, smickrade fru Åkersalt, ty det vittnade om att han