Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 april 1853, sida 1

frack som den man sist sett unga grefven på Ragnarsborg nyttja, och skräddaren gjorde sitt bästa, men ändock ej vann bifall, så fick den stackars skräddarn mången gång oskyldigtvis skulden för att man ej kunde vara nöjd med fracken. : Kuno återupplifvade under sina föräldrars bortovaro en gammal sed, som på större herregårdar är vanlig, men som på Ragnarsborg de sednare åren blifvit bortlagd eller råkat i förgätenhet — den, att på söndagarne till middagstafeln inbjuda dem af funktionärerne vid gården, som i första hsnd hade egarens förtroende och det största ansvaret för göromålen, såsom inspektor, bokhållare o. s. v. Redan första söndagen gjorde han dermed början, och inbjöd derjemte trädgårdsmästaren di, rektör Floren med familj. Man bör tro att detta skedde af ren välvilja eller princip, dock skulle man kunnat misstänka ännu en anledning, emedan han äfven inbjöd — komminister Bäcks. Men hvad skulle man väl ock kunna säga derom, att han bjöd till sig presten i församlingen, helst en sådan uppmärksamhet äfven är vanlig bland bättre familjer? Som vanligt begaf sig Kuno om söndagen till kyrkan — denna gång åkande, ty han brukade eljest gå. Under gudstjensten var han samme uppmärksamme åhörare, som vanligt —