Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 april 1853, sida 1

föra sig emot honom på sådant sätt? Visst hade han kommit och sett henne något skarpt i ögonen, men inte var det någonting farligt! Hade han inte rättighet att se med sina ögon hur han behagade? och om hans lynne om aftonen varit lite ojemnt, hvem kunde lägga honom sådant till last? man kan ju inte alltid beherrska sitt lynne. Dessutom! hade han väl förolämpat någon? hade han på något vis uppfört sig oartigt? visst inte. Och så otacksamt sedan hon burit sig åt. En flicka behöfver ej erfarenhet för att finna när hon är älskad. Och allra innerst i den hemligaste vrån i Claras hjerta hviskade det: Kuno tycker om dig! Hon lyssnade, hon lyssnade — allt sade det: Kuno tycker om dig: och var det märkvärdigt? Pappa tyckte ju om henne, mamma också, Linn6a tyckte ju om henne — magister Röding tyckte om henneMen hvad var det allt, nu, då hon hörde: Kuno tycker om dig? Hon hade knappt tänkt på sådant förut. Väl hade de haft mycket trefligt tillsammans på kalaset hos sergeantens, och nog längtade hon att åter träffa Kuno, men att han skulle tycka om henne — hvad ville det säga? åh nej! hon måste misstaga Sig. Men ändå, Kunos blickar, hans besynnerliga uppförande, hans nästan vilda skratt, när han såg henne vara vänlig emot magister Röding —