Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1853, sida 1

ding, magistern nämligen. På hemvägen funderade han mycket på den saken. Var Röding en vacker karl? nej! han var kort och tjock, hade utspända, mer än lofligt röda kinder och dito ansigte, hans ögon voro små och lågo djupt, hans tänder utstående och glesa, hans hår stripigt och den hvitgula färgen derpå kunde visst icke kallas vacker, totaluttrycket i hans ansigte var platt. Men ändå! var det icke många som tyckte att magistern var en vacker karl, egentligen för han var så rödbrust?? ett sådant tycke hade väl endast allmogen hörts yttra, och den har, som man yet, sitt egna begrepp om hvad det vill säga att vara kyrkvacker — Men hvem hindrade Clara att tycka som allmogen? kanske tyckte hon ock att Röding var vacker, för att han var tjock och rödbrust! och en munter karl var magister Röding, det kunde icke nekas. Kanske hade han förtjust henne med sina infall? men de voro ju för det mesta platta! men kanske tyckte Kuno blott så, för det han var ond på magister Röding? det var ju så många som skrattade åt hans infall! skulle icke Clara kunna vara en ibland dem? Såder resonerade han fram och tillbaka, och när han åter kom hem till Ragnarsborg, så hade han icke kommit till annat resultat, än att det var lika möjligt att Clara tyckte om