Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 april 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 16.) Der stod nu Kuno. Man kunde icke säga, att han stod der såsom fallen ifrån skyarna, utan snarare tvertom, i händelse det lät sig göra att falla ifrån jorden och upp i himlen. Clara hade skrattat honom midt i ansigtet, när hon sade det der, att hon varit så glad, för det att magister Röding skulle resa så långt bort. Nå det kunde man väl förlåta. Men var det också upprigtigt? åh ja, det kände äfven Kuno att det var. Clara hade sprungit ifrån honom; det var illa gjordt af Clara — men hvad skulle hon också kunnat tillägga? allt var lätt förlåtet, bara Clara inte tyckte om Röding. Tyckte om Röding! hvarför inte tycka om Röding? Röding är ju en ganska välsmaklig fisk. Kuno skrattade för sig sjelf, då detta föll honom in. En tanke åt det komiska gör alltid en helsosam diversion i ett förälskadt hjerta. Men nu tyckte Kuno, att det var alldeles omöjligt, att Clara kunde tycka om Rö