Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1853, sida 2

ClI oRJMd. Rörande verkliga meningen med Mentschikosss sändning vet man här ännu ingenting bestämdt, undantagandes hvad man kan sluta sig till af furstens beteende. Det sträfvandet, att i Turkiet utöfva ett uteslutande inflytande, för att härigenom försäkra sig om en obehindrad verksamhet för den händelse ett europeiskt krig skulle utbryta, har Rysslands utomordentliga sändebud genom sitt första uppträdande i Konstantinopel i hvarje fall lagt i dagen. For att förläna fursten det härtill nödiga anseendet, har ryska kabinettet låtit höga statsembetsmän åtfölja beskickningen och sörjt derför, att imponerande, vid gränsen uppstälda truppmassor i hvarje ögonblick kunna förskaffa hans fordringar behörigt eftertryck. Dessutom hafva betydliga penningesummor, oberäknadt hans underhållskostnader, 3000 fr. dagligen, ställts till hans förfogande. Det bör alltså icke förundra, om hvarje af fursten uttaladt ord här icke blott väcker uppmärksamt, utan äfven ett slags skräck. Och om motstånd torde under sådana omständigheter alls icke vara fråga. Frågan om den heliga grafven lärer redan blifvit bragt på tal. Ryska sändebudet skall hafva uttalat sin önskan för upprätthåilandet af de firmaner, som blifvit beviljade af Kalifen i Bagdad och de sultaner, hvilka regerade före afslutandet af fördraget med Frankrike. Ryktet går längre och vill veta, att fursten förordar patriarkatets upphåsfvande i Konstantinopel och dess öfverflyttning till St. Petersburg. De turkiska slafvarne hafva i stort antal kommit till fursten, för att göra sin uppvaktning och gifva honom sina önskningar tillkänna. Från Pera skrifver Triester-Zeitung af den 14 Mars följande: Till undvikande af hvarje rangstrid äger här vid ett sändebuds audiens det bruket rum — som likväl torde härslyta först från detta århundrade — att i det ögonblick, då sändebudet införes i audienssalen, inträder Storvisiren från ett sidorum så, att båda mötas ungefär midt i salen, der de stanna och helsa på hvarandra, hvarefter de begifva sig till sina bestämda platser. Men nu skall furst Mentschikoff undantagsvis vid underhandlingen om sin audiens hafva sordrat, att Storvisiren vid hans inträde i audienssalen skulle stiga upp från sin plats och komma honom till mötes: hvilken fordran, såsom stridande mot öfliga diplomatiska bruk, Porten icke ville villfara; hvarpå Rysslands utomordentliga sändebud grep till det medlet, att inställa sig civilt klädd. Öfver denna tilldragelse, men isynnerhet öfver den förmenta orättvisa, som vederfors den dåvarande utrikesministern, hafva Frankrikes och Storbrittaniens charge-daslarer gjort Porten den föreställningen, att den senares värdighet genom föregående händelse blifvit blottstald, hvilket naturligtvis i sig innebär den tysta, om också icke uttalade slutsatsen, att man icke borde tåla en sådan förolämpning. Nu är fråga om lord Redeliffe, som dagligen väntas, skall obetingadt gilla detta steg af sin representant, till hvilken han dessutom icke står i bästa förhållande. Angående det egentliga ändamålet med furst Mentschikosls beskickning är man ännu icke på det rena. Man är dock temmeligen allmänt af den tanken, att hans förhållningsorder väsendtligen bjuda honom att vis-å-vis Porten ställa sig på den ståndpunkten: Den måste antingen vara med eller emot oss och kategoriskt härom förklara sig för er. Den naturliga följden af sådana premisser kunde icke blifva annat än en osloch desensiv-alliance med Ryssland — en annan upplaga af Unkiar-Skeles eller fastmer ett fördrag, hvarigenom anslutningen blefve ännu fastare, än den blef genom öfverenskommelsen år 1833. De enskilda punkterna — såsom t. ex. frågan om de heliga orterna, flyktingsfrågan, Montenegros oashängighet o. s. v. — skulle sedan snart och liksom af sig sjelfva finna sin lösning al 8 ) Krigsrustningarne i Odessa bedrisvas för öfrigt, enligt hvad derifran berättas, med sådan ifver (äfven stormstegar förfärdigas), att det, äfven under förutsättning af nödvändigheten att genom militäriska demonstrationer understödja furst Mentschikoffs sändning, knappt ser ut som om det denna gången skulle stanna vid blotta hotelser. Verkligen skulle äfven redan den cirka 30 verst från Konstantinopel belägna punkt vid europeiska kusten af Turkiet vara betecknad, hvarest de ryska trupperna skulle utskeppas. Furst Mentschikoff skall vid afresan hafva ytttrat: Je vais porter un petit papier au sultan, et le prevenir. que sil veut me le signer, il pourra munger du mouton; mais si non, qui:il devra manger du porc. Not af P. Z.