Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 april 1853, sida 2

Article Image
Så hade sStorvIZITH all moda oSPåTd, 101 dit Ta nonom att taga tillbaka sin asskedsansökan elser åtminstone stämma furst Mentschikoff bättre för honom. Man säger, att öfverste Rose. Sjelsmant begifvit sig till storviziren och lofvat honom att hos ryska beskickningen lägga sig ut för Fuad Effendi. .Storviziren hade med glädje antagit detta anbud, men furst Mentschikoff, som på privat väg derom erhållit underrättelse, lät genom hr Ozerosl, då Rose ankom till beskickningens palats, säga denne, att han (Mentschikoff) redan kände hans ärende, och skulle helst se om han läte saken bero, emedan han icke af personliga motiver utan på kejsarens uttryckliga befallning på sätt som skett behandlat Fuad Effendi. Tillika hade hr Oterost ursäktat fursten, att han för denna gång icke personligen emottog hr Rose, för att slippa att tala med honom om detta ömtåliga ämne. När Porten erhöll kännedom om denna förklaring, beviljades Fuad Effendis afskedsansökan och till utrikesminister utnämndes Rifaat Pascha, som af furst Mentschikoff dertill på förtrolig väg blifvit rekommenderad. Med Fuad Effendi utträdde den siste reformvännen ur ministeren. I det nuvarande kabinettet befinner sig icke en enda man, som skulle vara i stånd att förfåkta det på de vestra makternas bistånd stödda tanszimatet, (en slags författning, hvilken inskränker pascharnes makt och bland annat beröfvar dem rätten öfver lif och död.) Man skulle förr vara berättigad att tro, att de nuvarande ministrarne komma att följa en annan politik, som skulle stödja sig på Ryssland och Österrike. Den i början uttalade meningen, att furst Mentschikost kommit för att afsluta en ossoch defensiftraktat med Turkiet, hvarigenom den från vestern väntade stormen skulle aflägsnas, torde åtminstone så till vida hafva funnit sin bekräftelse, att man här i detta ögonblick icke är sinnad att göra kejsar Nicolai önskningar särdeles motstånd. Rifaat Paschas utnämning antyder vidare, att Mehemed Ali Pascha, den nuvarande storviziren, såsom medlane mellan reformpartiet och det rent turkiska partiet, snart skall blifva föranlåten att träda tillbaka för att lemna plats för en efterträdare af en mera bestämd färg. Lord Redclisles väntade ankomst är en händelse, som kan ändra mycket. Den väcker för ögonblicket stort intresse i Orienten. Ehuru man har försäkrat, att furst Mentschikoff skall skynda sig att före hans ankomst genomdrifva Rysslands fordringar, märker man ingenting, som skulle kunna bekräfta denna mening. Tvärtom går fursten systematiskt och långsamt tillväga. Utan att påskynda saken, afbidade han den först 3 dagar sednare, efter att Fuad Effendi inlemnat sin afskedsansökan, inträffade utnämningen af Rifaat Pascha till utrikesminister, och begaf sig, sedan ban besökt denne, den 8 Mars till audiens hos sultanen. Audiensen begynte med föreställandet af samtliga beskickningspersonalen. När denna aflägsnat sig, fann det officiella samtalet rum. Härom bar naturligtvis ingenting förnummits. Czarens egenhändiga bref till sultanen talar om furst Mentschikoffs sändning såsom utomordentlig gesandt och betecknar denne siste såsom en man, den der besitter sin herrskares högsta förtroende. Tillika förmäles, att denne gesandt efterhand skall för Porten framlägga ryska kabinettets fordringar, hvilkas snara besvarande med största otålighet emotses i S:t Petersburg. Medan han väntar egnar fursten sin tid åt besök hos de högre statsembetsmännen, hvilket tillräckligt bevisar, att han icke har så brådtom och icke lägger så mycken vigt på lord Redclisses ankomst. Han besökte genast efter sin ankomst den gamle Chosrew Pascha, hvilken såsom storvizir uppgjorde fördraget af Unkiarskelesi, i kraft af hvilket Ryssland tillerkändes rättigheten att låta sin flotta insegla i Bosso. en. Detta fördrag har, såsom bekantär, blifvit upphäfdt 1841. Ryssland glömmer icke sina gamla och trogna vänner. Paschan skall genom denna npya gunstbetygelse blifvit mycket rörd och hafva uppmuntrat fursten att med fasthet utföra sitt uppdrag och icke det minsta gifva efter för den unga turkiska diplomatien, hvilken inryckt landet i allians med vesterlandet. Den 9 besökte furst Mentschikoff krigsoch sjöministrarne, som emottogo honom på et ytterst förekommande sält. Ossicerskorpserna A2.

5 april 1853, sida 2

Thumbnail