Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1853, sida 2

— ———— lock — och ännu återstod dock det bästa af hvad han hade att säga. Med en viss komisk höghet kastade Anders Petter sina blickar omkring sig: det der är för högt för dem, tankhan, i det han slog ned sin egen ovärderliga person i ett soffhörn — och inom några minuter var det blott i drömmen, som de stora id6erna kunde framställa sig för magistern. Men der ute fortgick dansen med lust och lis. Man dansade vals, kadrilj, till och med srangaise — tack vare de ännu lefyande frugterna af herr Lindors undervisning, och på det att spelikanterne någon gång skulle få vara med, dansades efter sång kehr i in aussen, väfva vadmal, -bondkadrij— och att nummer I af all lans, den äkta dangholkan, icke glömdes, säger sig sjelf. i Gubbarne der inne hos sergeanten slogo trumf i bordet, och togo sig allt emellanåt en spelgök, för att sätta ner punschen eller toddyn med, och just som timvisaren på vägguret visade på tre, Syntes madam Boquist bogsera sig in mellan de dansande, till fruarnes rum, med en bricka fullsatt med kaffekoppar, hvilka fingo en snabb åtgång. Klockan sex uppdukades en ståtlig frukost, och ändteligen fann man det på tiden att begifva sig hem. Hvar och en samlade de sina omkring sig, det blef