Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1853, sida 2

——7676 mH E— stru, hos herrarne kunde han icke få sig ett parti, och gick han dit in, så var det icke någon som drack med honom — det återstod således för honom ingenting annat än att bli filosof, och, sluta sig till den, som hade hand om det högre vetandet. Gula rummet var således den asyl, der detta högre vetande sökt -sin räddning. Här utvecklades nu de stora ur ideerna. Mamsell Laura hade andteligen fått något att fästa sig vid, som öfverensstämde med hennes ätt att se, ty Anders Petters framställningssätt var sådant, att man icke blef slug på, hvartut han egentligen ville. Han hade sålunda i henne funnit en uppmärksam åhörare, sekter Mandolin lyssnade till honom, vid de mera eftektfulla ur-idberna tänkande för sig sjelf: det der skall jag dräpa dem med! hvarför han lade talarens ord på minnet, äfven Röding och Sääf voro bara öra, och kommissarien endast gapade och hörde — till dess han gapade och snarkade, Detta sistnämnda gjorde visserligen ett mindre behagligt inpass i föredraget, men Anders Petter lät sig icke bekomma, utan fort-. for med sina demonstrationer, till dess han fann — hela sitt auditorium hafva följt kommissariens exempel. Ljusen brunno dunkelt med långa vekar, de åhörander sutto tysta som Egyptens prester och med slutna ögon