Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 april 1853, sida 1

påropades, och till och med när hon stod med i ledet, fick hon, naturligtvis på egen begäran, med lätthet dispense från det hufvudsakliga; men hvarföre skulle hon också så ifrigt opponera sig emot att det skulle bli pantlekar utaf? man gjorde henne ju blott till viljes! men i vissa fall är också ingenting så förargligt, som att bli gjord till viljes. Med sekter Mandolin var åter ett annat förhållande. Han hade redan från början tillkännagifvit sig såsom den, hvilken borde vara tongifvande, hyilken ibland ungherrarne borde betraktas som högsta hönset i korgen och till hvilken allas ögon skulle lita. Men genom en viss konspiration emellan de unga damerna knappast innan nöjet var börjadt bragt ur fattning vid utförandet af sin rol, och sedermera genom den unge grefvens ankomst helt och hållet fördunklad, hade han sett sig motarbetad — och detta hade ännu kunnat smickra honom — men att se sig besegrad, nära på ett mål för åtlöjet — det var för mycket. Icke underligt således om mamsell Laura och sekter Mandolin voro i en viss misantropisk sinnesstämning, icke underligt, om de kände en bestämd benägenhet att sluta en offoch defensiv alliance mot de öfriga. Det gällde nu blott att skaffa siganhängare, för attännu en gångg med energi kunna uppträda på verldstheatern.