Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1853, sida 3

väntat på at e Komma, men ingen Buil kommer o. a Å kolonien förekommer i brefvet följande JtrÅnase-Jagsskall i korthet beskrifva detta land; är dic nat än en stor skog och höga fjäll och trä så att jag icke har sett så styggt land i Norge, så Gud hjelpe de stackars Norrmän, som komma till Ole Bulls koloni. Nu hafva allasammans slutat att arbeta, ty ingen har fått Så mycket som en skilling på 4 månader. Vi hafva utvalt en komit för att uppsöka Ole Bull eller hans kompagnoner, men man har ännu icke lyckats träffa någon af dem, så att jag vet icke huru det går. Så spart de, Som nu äro i Ole Bulls koloni, fått sina penningar, Så resa de allesammans derifrån. En tjofhistoria. Gatan Arganteuil i Paris var den 18 Mars nära Palais Royal uppfylld af nyfikna, som lockats dit af en egen scen. En tjuf, sopa blifvit öfverraskad på bar gerning i ett rum dit han praktiserat Sig in för att stjäla, hade lyckats uppkomma på vinden, hvarifrån han för att undkomma husets innevånare, hvilka förföljde honom, krupit upp på taket. Föga benägna att företaga samma äfventyrliga färd skyndade hans förföljare efter vakt till bevakande af alla utgångar, till dess man hunne reqvirera pompierer, som voro mera vana att gå på tak. Under denna korta tid samlade sig de nyfikna och betraktade ifrån gatan den olycklige tjufvens luftiga rörelser; barsotad och klädd endast i en blouse sökte han itrigt någon utväg att undkomma så väl husfolket som soldaterna. hvilka höllo sträng vakt både på trappan och på gatan. Emellertid såg man tjufven avancera på takåsen, än stödde han sig emot skorstenarne, än gömde han sig bakom dem och visade sig åter, tills han slutligen försvann för allas blickar. Nu hade pompiererne anländt; fyra af dem skyndade genast upp på taket och sökte öfverallt men förgäfves; tjusven hade på något sätt försvunnit, men inga spår tillkännagåfvo den väg han tagit. Aterstod således nu ingenting annat än att fortfara med husets blockerande, i hopp att han dock en gång skulle komma fram. Efter mera än 2 timmars väntan kom en poliskommissarie och lemnade till sergeanten för vakten ett bref, som innehöll nyckeln till gåtan. , Tappre sergeant, lydde brefver, ,trötta icke längre ert folk med att söka mig; när denna biljett kommer i edra händer, är jag redan långt borta. ,Om ni undersöker huset näst intill det der man förföljde mig, så finner ni lätt huru jag räddat mig; ingenting var enklare. Sedan jag passerat ifrån det ena taket till det andra, öppnade jag ett takfönster, hvarigenom jag kom in i ett ganska väl möbleradt rum. I en kappsäck under sängen fann jag en väst, en paletot och blankskinnsstöflor; sedan jag fullkomligt klädt om mig, gick jag ut genom inkörsporten utan att hindras af portvaktaren, som var allt för nyfiken. Ett ögonblick pratade jag meder och sade er att det skulle bli svårt för er att taga fast tjufven; ja, jag sade tjufven, ty, jag tillstär, att då jag i kappsäcken ibland kläderna fann en sedel på 100 francs och dessutom 100 francs i guld, kunde jag icke motstå frestelsen, utan tog äfven dem., Man visiterade det i brefvet angifna huset och fann uppgifterna i bresfvet äga sin riktighet. Emellertid var tjufven sin kos.