Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 april 1853, sida 2

—————————————————————7 tan blef nu löst, när man såg de syra oboisterne der på sergeantens inbjudning, ester att förut vid bränvinsbordet hafva undangjort hvad som göras skulle, sätta sig ned. Nu hade Clara, som äfven var en bland dem, som lemnat sin plats, för alt höra på musiken, händelsevis kommit att ställa sig bakom prostinnans stol. Nå se det var galant, Ssade gumman Sköld som bemärkte detta, nu kan hon just göra mig den tjensten att skära kakan der — se så, sätt sig ner här! det blir ändå inte sitta af för mig mer — och det blir så långsamt för gresven — sätt sig hon, som jag ber — och då Kuno, skjutande ut stolen, gaf alla tecken att han ej vore missbelåten med bytet, och till och med tog Clara i hand, för att nödga henne att sätta sig i gummans ställe, så fogade hon sig i de gemensamt yttrade önskningarne. Och nu skulle nattvardens — som man i Ostergöthland kallar soupern — få ha räckt all evighet — den skulle ändå ej ha räckt för länge, i Kunos tycke åtminstone, och man kan rätt väl tillägga, äfven i Claras. De begge unga sågo, hörde ej någon annan än hvarandra, prostinnan Högstedt kunde utan afbrott få lyssna till sin högra grannes, magister Reinius, beskrifningar på Romarnes gästabud, der gästernas antal borde vara minst tre,