Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 mars 1853, sida 3

på trappan till Reulerfeldis hus, hvarföre han tillsade denne att genast aflägsna sig, emedan han fruktade att Nils Andersson, hvilken flera gånger haft hotfulla utlåtanden om Torgelsen och nu var öfverlastad, skulle, om han blef Torgelsen varse, tillfoga honom något ondt. Torgelsen hade likväl icke låtit varna sig, utan begifvit sig in i sörstugan under yttrande: jag skall hämta mina betyg hos Gesällen Lundstedt, och för resten så är jag icke rädd för Nils Åndersson. Tidblad hade då åter gått in i bageriet, då i detsamma Nils Andersson utkommit i förstugan. Ett ögonblick derefter hade Tidblad hört Nils Andersson yttra: bry sig icke om den saken Thilda, jag Skall nog ge honom sina betyg. Hvad Nils Andersson menat med detta uttryck kunde Tidblad icke göra klart för sig, men straxt derefter såg han Nils Andersson taga Torgelsen med sig upp på vinden, hvarest han öfver en timma var ensam med honom. Under den tid Torgelsen konditionerat hos Reuterfeldt, hade han vid flera tillfällen olofligen tillegnat sig dels penningar och dels blädespersedlar från sina kamrater, af hvilka äfven Nils Andersson förlorat 1 rdr och 5 skillingar jemte några skjortor, för hvilket tillgrepp Nils Andersson misstänkte Torgelsen, och hade Nils Andersson med anledning häraf yttrat att när han träffade Torgelsen skulle han slå denne förderfvad, om han icke bekände tillgreppet och tillrättaskaffade det stulna. Tidblad förmodade nu att Nils Andersson hade Torgelsen i förhör på vinden och att han äfven slog Torgelsen i afsigt att förmå denne till bekännelse, hvarföre Tidblad, sedan flere andre af arbetarne begifvit sig upp hå vinden, äfven gick dit upp, dervid han fick se Torgelsen liggande på magen i en rågbinge och Nils Andersson stående bredvid honom, hafvande i handen en tjurmege, med hvilken han tilldelade Torgelsen tre hårda slag, utan att denne dervid gaf annat ljud ifrån sig än några tunga bustanden. Tidblad, som trodde att Torgelsen af tredska låg orörlig, oaktadt uppmaning att resa Sig upp, tog då en vid sädesbingen liggande brädända, med hvilken han tilldelade Torgelsen 2 å 3 slag öfver ena höften, så att brädan flög i stycken. Derefter lyftes Torgelsen upp på en bänk, på hvilken han lades. Nils Andersson stötte då till honom, att han föll framstupa af bänken i golfvet. Härunder visade Torgelsen ännu så pass tecken till lif, att han rörde på ena armen, hvarefter han blef orörlig qvarliggande. Nu insåg såväl Tidblad som öfrige närvarande att Torgelsen var död. Under afläggandet af denna berättelse visade Tidblad mycken nedslagenhet och tårarne stodo honom flere gånger i ögonen, så att det var påtagligt, att han djupt ångrade sin gerning; hvaremot Nils Andersson i sitt uppförande vid undersökningen visade, om just icke fräck trottsighet, åtminstone kall likgiltighet för brottet. Såväl brädändan, som var splittrad i 8 å 10 St., som tjurmegen, på flere ställen blodig, förevisades inför domstolen. Tidblad medgaf på fråga att det vore samma bräda han begagnat som tillhygge, men Nils Andersson förnekade att hafva nyttjat det andra vapnet. Bagare Reuterseldt, närvarande, berättade att han, först sedan mordet blifvit begånget, på kallelse uppkommit på vinden, der han fick se Torgelsen ligga på golfvet och Nils Andersson sparka honom under utrop gå upp med dig. Reuterseldt undersökte genast förhållandet och fann då till sin häpnad att Torgelsen redan var död. Han skickade det oaktadt ögonblickligen efter Doktor Montön, som ock genast infann sig. Adren öppnades straxt, utan att något blod sprang ut, hvadan doktor Montån bekräftade den rysliga tilldragelsen. Sedan Reuterfeldt anställt undersökning. med sine arbetare och sått reda på att de tilltaladå förösvade mordet, sände han ester polis, som genast häktade dem. Upplysande Reuterseldt på gifven anledning att Iorgelsen, under den tid han konditionerat hos honom, varit nykter och af ett stilla sinnelag; men att han visat sig vid flera tillfällen tjufaktig och att Reuterfeldt endast varnat honom tör följderna deraf, utan att, i anseende till hans ungdom, hafva anmält det till laga beifran. Om Tidblad lemnade Reuterfeldt det vitsord, att denne väl vore begifven på spiri tuosa, men i öfrigt visat ett godt och beskedligt uppförande. beremot hade Nils Andersson, som esomoftast berusade sig af starka drycker, gjort sig känd och fruktad för en vild och öfvermodig sälle, såväl bland kamrater, som andre personer. Af de förhör, som härefter anställdes med samtlige Reuterseldts arbetare, inhemtades hufvudsakligast, att Nils Andersson utdelat de flesta och att Tidblad gifvit Torgelsen de sista slagen. Äfven uppdagades af vittnesförhören att Nils Andersson såsom tillhygge tillika begagnat sig af en toffel, (förmodligen trädbottnad), hvilket förhållande Nils Andersson dock bestred. Några särdeles svåra blodviten skulle icke funnits ä Torgelsens kropp; deremot befanns den, isynnerhet ansigtet, nästan öfverallt blåsvart. Det förkläde Nils Andersson burit vid våldets söröfvande, och som förevisades vid undersökningen, var på flera ställen blodfläckadt. En i tjenst hos Reuterfeldt anställd dräng hade under hela tiden legat å vinden och åsett våldet, utan att söka afböja det. Han förklarade att han icke vågat komma Torgelsen till hjelp, af fruktan för Nils Andersson. Afven en gesäll hade uppehällit sig i ett med en tunn brädvägg från vinden afskildt rum under det våldet derute timat. Icke eller han hade ens försökt att skydda Torgelsen för Nils Andersson. Undersökningen utställdes till den 4 April i afvaktan på obduktionshandlingarne, och affördes de tilltalade till stadshäktet. Styckegods. Upplopp och mord å engelska skeppet Börenlce. Besättningen på detta fartyg, som nu gjorde sin sista resa till Sidney, bestod af tretio