Hattegallgsoch Follssaker. Poliskammaren förehade sistlidne Tisdag, inom slutna dörrar, undersökning rörande ett å bagarelärlingen Hans Torgelsen, norrman till nation, begånget mord uti bagaren J. E. Reuterseldts bostad, sistlidne AnnandagPåsk, kl. omkring 1 på dagen. För denna ohyggliga gerning voro bagarelärlingen Nils Andersson och bagaregesällen Nikolaus Tidblad, båda i kondition hos bagaren J. E. Reuterseldt, tilltalade. Såsom åklagare uppträdde poliskommissaren J. P. Wickstrand. Båda de tilltalade, som genast efter det mordet samma dag blifvit upptäckt, af tillkallad polis häktades, uppfördes från stadshäktet, beledsagade af en ofantlig menniskomassa. Förhöret börjades med Nils Andersson, hvilken rörande sina lefnadsförhållanden afgaf, att han vore född i Solberga by af Rommelanda socken på Inland den 29 Februari 1827 af gifte, numera aflidne föräldrar bonden Andreas Nilsson och dennes hustru Ingeborg Larsdotter; att han vid 20 års älder lemnat föräldrahemmet, derifrån han begifvit sig hit till staden, hvarest han först ett halft års tid varit anställd i bagarelära och sedermera i sniekarelära, derefter han begifvit sig tillbaka till hemorten, men efter någon tids förlopp hit återvändt och sedan fortfarande varit anställd i bagareyrket, samt att han alldrig tillförne varit för brott tilltalad; dock upplystes att han under sistlidet år varit hos poliskammaren minst 2:ne gånger ställd under tilltal och dömd till ansvar för slagsmål af gröfre beskaffenhet, hvadan han alltså akrediterat sig som en vild slagskämpe. I afseende på det brott, hvarföre han nu var tilltalad, berättade han, att sedan han, kl. omkring 1 sistlidne Måndags eftermiddag, erhållit underrättelse derom, att Hans Torgelsen anländt till Reuterfeldts bostad samt begifvit sig upp på vinden i afsigt att hemta sina betyg, hvilka innehades af en af Reuterfeldts gesäller, som bodde i ett derå befintligt rum, hade Nils Andersson genast skyndat efter, dervid han upphunnit Torgelsen i trapporna. Han hade efter uppkomsten på vinden frågat Torgelsen efter afsigten med dennes besök derstädes och derjemte yttrat: du skall väl icke stjäla nagot ifrån oss nu igen, samt dervid tilldelat Torgelsen ett par örsilar. Torgelsen hade då satt sig till motvärn, hvarföre Nils Andersson knuffat till honom, så att han fallit öfver ända i en med råg fylld binge. Härunder hade gesallen Tidblad arvenledes tillstädeskommit och, sedan Nils Andersson ytterligare med blotta händerna tilldelat Torgelsen några slag i ansigtet, med en brädända gifvit Torgelsen 7 å 8 rapp, efter hvilkas utdelande Tidblad, på uppmaning af Nils Andersson, upphört med misshandlingen. pe läto honom derefter ligga en stund i sädesbingen, hvarefter Tidblad aflägsnade sig. Under tiden hade flere af Reuterfeldts arbetare tillstädeskommit, och då Torgelsen, oaktadt flere uppmaningar, icke ville uppstå från sin liggande ställning i rågbingen, reste Nils Andersson med biträde af några af de tillstädeskomne upp Torgelsen, hvilken likväl genast åter föll ned. Då först fann Nils Andersson att Torgelsen var död, ehuru han till en början trott att Torgelsen endast af tredska blef qvarliggande. Nils Andersson, härefter uppmanad att redogöra för skälen till den hårda misshandlingen emot Torgelsen, förklarade, att han slagit Torgelsen derföre, att denne vägrat aflägsna sig från vinden på Nils Anderssons uppmaning och att han misstänkte Torgelsen att vilja stjäla, om han finge ensam stanna deruppe. För denna sin misstanka sade han sig haft grundad anledning, emedan Torgelsen gjort sig känd för tjufaktighet under den tid Torgelsen varit kamrat med Nils Andersson hos bagare Reuterfeldt. På gifven anledning upplyste Nils Andersson slutligen, att han vid ifrågavarande tillfälle icke varit fullt redig, enär han förtärt 6 å 7 supar bränvin på förmiddagen. Härefter förekallades Tidblad, som uppgaf sig vara född uti Carl Johans församling den 20 Februari 1826 af der boende, ännu lefvande föräldrar, snickaren Niklas Tidblad och dennes hustru Johanna. Rörande mordgerningen berättade Tidblad: ifrågavarande dag kl. emellan 12 och 1 fick han se Torgelsen stående