Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 mars 1853, sida 1

att meddela de underrättelser, som olika tidningar innehälla, rörande de förvecklingar, som nu uppstått vid Bossoren och hota den europeiska freden. General Mentschikosl, som är sjöminister i Ryssland, har före sin afresa till Konstantinopel mönstrat ryska flottan i svarta hafvet och den korps landstigningstrupper, som Ryssland alltsedan 1837 underhåller i Sebastopols hamn. 12 örlogsfartyg — linieskepp, fregatter eller stora ångare — och 30,000 soldater berättas hafva paraderat vid dessa demonstrationer, hvilka man sökte göra så imponerande som möjligt, på det att ryktet derom skulle genljuda ända till Konstantinopel. Ester dessa krigiska förberedelser har general Mentschikoff den 28 Febr. med 2 generaler och 2 amiraler på ett ryskt krigsskepp ankommit till Turkiets hulvudstad. Ålla embetsmän vid den vanliga ryska beskickningen i Konstantinopel hade sarit honom till mötes, och när han landsteg i Topschane, fann han derstädes församlade 6 å 8,000 menniskor -— ryska undersåter, ryska skyddslingar och turkiska undersåter af grekiska religionen — bvilka under stor pomp beledsagade honom till hans hotel. Den 2 Mars begaf han sig till Porten för att göra storviziren ett besök. Denne Turkiets förste dignitär och divanens samtlige medlemmar voro, utsmyckade i sina lysande galadrägter, församlade i palatsets salar för att emottaga den väntade gästen. Drabanter bilda spalier i gångarne, som leda till audienssalen; på borggården ljuda trumhvirflar och musiken börjar spela. Men hvilken öfverraskning! Furst Mentschikosr inträder — i rock, med en något sliten rund hatt och käpp i handen; hr Ozeroff, ryska sändebudet i Konstantinopel, i svart frack; grefve Nesselrode, sckreterare vid Mentschikofls beskickning, i paletot o. s. v. Turkiska ministrarne stodo der, liksom om de träffats af blixten, alldeles förstenade och fastvuxne vid marken. Mentschikoff hade imellertid ett samtal med storviziren, men hvad som derunder förekom är icke rigtigt bekant, fastän det synes som om ryssen redan då framkommit med sina för Porten högst kränkande fordringar. När Mentschikoff efter sammankomstens slut uppmanades att besöka utrikesministern Fuad Effendi, som väntade honom, svarade den ryske generalen ganska högt och i en föraktlig ton, att han icke ville se denne minister, hvilken ryska regeringen och dess sändebud, hr Ozeroff, hade att förebrå så många trolösheter. Första följden af detta furst Mentschikosss beteende, var att Fuad Effendi samma dag anhöll om sitt entledigande. Följande dagen biföll sultanen hans ansökning och utnämnde i hans ställe till utrikesminister den till sändebud i Wien bestämde Rifaat Pascha, hvilken i Konstantinopel anses som en af hufvudmännen för det s. k. österrikiska partiet. Österrikiska tidningar hålla före, att om icke Fuad Effendi tagit afsked, så skulle en ny förveckling hafva kunnat uppstå, emedan det synes stäldt utom allt tvifvel, att furst Mentschikosl erhållit befallning att framför allt fordra denne ministers assättning. Detta synes dock hafva varit en af de minsta bland Rysslands fordrinint EE TA AT