Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1853, sida 2

2 — —7————— kafle, hvarför han för dettas skull glömde slickorna för en stund — de andra herrarne deremot brydde sig föga om kaffe, och kanske hade madam Boquist på månget ställe räckt fram sin bricka förgäfves om icke sergeanten sjelf stått på afstånd och gifvit vinkar, att man skulle förfoga sig till en vrå, der som på ett litet bord stod en flaska med någonting brunt uti. Frun i huset var, såsom är vanligt på landet, nästan alldeles inte bland sitt främmande, utan höll sig i köket, der hon i sina bestyr biträddes af sin syster, kära mor i Kolsättra, kära mor i Skattelunda och kära mor i Tuna samt med deras döttrar, ty hur det är, har dock herrskap och allmoge svårt att amalgamera sig, äfven om de anse sig jemngoda med hvarandra. Efter kaffet var det just som man piggat upp sig litet; i sörmaket kommo tungorna i gång, och när det bjöds omkring andra gången, hvarvid fruarna ej togo bröd, för att få bättre smak på kaffet, och detta befanns starkt och obemängdt af alla tillsatser, vare sig cicoria, brända ärter eller råg, hvarför det pröfvades helsosamt, så nekade frvarna icke för ytterligare en påtår, eh de icke isste hur det skulle gå, men 4 r debi skulle yara så skulle det vara mente: n soch edå behösde ej .: 41z.