Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 mars 1853, sida 1

L— —E— —— Ett ord om indelta Armiens Ärbetskommenderingar. Detta ämne är otvifvelaktigt förtjent af uppmärksamhet. Det har blifvit en jargon, icke endast då för statens eller menigheters räkning större arbetsföretag äro i fråga, utan äsven då enskilde Bolag eller korporationer företaga några sådane, dessa böra hafva anspråk på arbetskommenderingar ur indelta Armeen, och att de indelte soldaternas aflöning eller arbetslön då kan godtyckligt bestämmas af Regeringen, allt efter de enskildes erbjudande eller antagande. Det har äfven blifvit en jargon, att soldaternas användande till dylika arbeten, såsom t. ex. för vattenoch landt-kommunikationer, odlingar och byggnadsföretag, m. m., vore nyttigt, och befordrade insigt och särdighet i flera slags arbeten, m. m. Man synes dock, innan man öfverlemnar sig åt en sådan öfvertygelse, böra först utreda, om dessa fordringar af enskilde, stödjas på någon rättsgrund och om det verkligen kan vara af nytta för det allmänna och för Soldaten, att ett system fortsättes, som obestridligen antingen måste vara en orättvisa mot såväl Soldaterna som deras Rotehållare, eller ock måste såsom vilkor fordra särskilda ersättningar till dessa. Vi hafve ansett oss böra fästa uppmärksamhet på detta ämne, då vi funnit en insåndare i Svemka Tidningen för den 14 dennes, göra erinringar? emot ett al Interims-Regeringen fattadt beslut, att på läns-styrelsens i WesterNorrlands län anhållan om arbetskommendering i och för kanal-arbete vid Hernösand, endast medgifva bifall dertill, under det vilkor, att kanal-bolaget kunde göra upp kontrakt med ett tillräckligt antal manskap af Westerbottens sfältljagare-korps. Insändaren klandrar, att det får bero af manskapets fria vilja, att antaga eller förkasta anbudet; anser, oaktadt bolaget ej lärer vilja betala så stor arbetslön, som dagspenningen i orten under sommaren utgör, att manskapet likväl hade mer i behåll efter arbetets slut; samt att soldaten skulle hafva nytta af den färdighet han derunder vinner i murning, sprängning, o. s. v. Allt detta är godt och väl; men vi tro, att man bör först fråga sig om det är enligt rättsgrund, som soldaten kan anbefallas att arbeta åt enskilde, och rotehållaren under hans frånvaro, att sköta om hans torp och hjelpa hans familj. Sedan kan man betrakta nyttan af arbetet för det allmänna och för soldaten. Såsom bekant är finnes ej i de s. k. knektekontrakten någon allmän skyldighet för indelta armeen, att arbeta åt bolag eller enskilde, undantagande de biträden åt rotehållare, som i vissa orter i legokontrakten kunna ifrågakomma. Det oaktadt gjordes på 1700:talet någon gång dylika arbetskommenderingar. Men H——T—? RR BEATA NRASNENDR RNEA EN — (