Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 mars 1853, sida 2

— — — ——— — —— —— — —— honom med en säkerhet, som om hon lärt sig det efter noter. Under tiden hade han, utan att afbryta spelet, stigit upp och närmat sig klaveret, och när man hunnit till slutet, och han frågade hur och när i all verlden Clara lärt sig det der, och när hon svarade, att hon tagit ut det sjelf, blef han högeligen förvånad och öfverraskad. Men nu kunde det ej hjelpas med mindre, än Clara måste spela om polskan med gubben tre, fyra gånger, och för hvarje gång gick det allt bättre, ty nu gaf sig gubben tid att rätta, der någon felaktighet vari ackompagnementet, och till slut gick det alldeles korrekt, så att om det gällt på att spela för någon främmande, så kunde man hafva gjort det med all heder, påstod gubben. Nils, som hörde musiken ut i köket, sade att han aldrig hört speleverket — som han kallade klaveret — låta så rart, och Nils ansåg sig för en kompetent domare, emedan han förr i tiden blåst litet klarinett. (Fortsättn.)