Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1853, sida 2

då infallande allmänna vintertinget derstädes kan hinna afslutas; dock eger häradshöfding Asplund att utfärda gravations-, förmynderskaps-, vederhältighetsoch eganderättsbevis, som under tiden kunna hos honom begäras. Reg. har förordnat att generalmönstringar detta år skola förrättas: med Götha artilleri-reg:te, Elfsborgs reg:te, Bohus Läns reg:te och Wermlands Fält-jägare-reg:te af generalbefälhafvaren i 3:dje militär-distriktet, generallöjtnanten m. m. hr grefve C. 6. Lövenhjelm. Man läser i Aftonbladet: Afven de sednare dagarne har man här mycket sysselsatt sig med bankfrågan samt en och annan särskild företeelse som framträdt i sammanhang dermed. Till dem har också räknats en på börsen timad tilldragelse, hvilken torde förtjena att omnämnas såsom betecknande i afseende på den s.k. bankstriden. Enligt hvad på börsen allmänt omtalas, har stadsmäklaren Holm, en af bankföretagets verksammaste besordrare, en dag på börsen vändt sig till konsul C. D. Arfwedsson, som är fullmäktig i rikets ständers bank och jemte grosshandlanden Schartau har uppdrag af öfrige bankofullmäktige att såsom deputerad ombesörja bankens vexelaffärer, med tillfrågan, huruvida banken den dagen gjorde några vexeluppköp, emedan Holm i så fall hade i egenskap af mäklare vexlar att tillbjuda banken. Härpå skall då hr Arfvedsson, som anses vara en af det nya bankföretagets vedersakare, hafva svarat, att banken väl köpte vexlar, men icke genom hr Holm. Detta svar väckte mycken uppmärksamhet, helst hr Holm allt ditintills haft betydliga vexelaffärer för riksbanken, och man såg i detsamma en yttring af ovilja emot denne sistnämnde för hans deltagande i den tillämnade aktiebanken. Att en bankofullmäktig i utöfningen af ett allmänt uppdrag på berörde sätt afvisat en affärsman, utan att ens taga kännedom om hans möjligtvis för banken förmånliga anbud, kunde icke annat än väcka uppseende. Derefter har likaledes omtalats att hr Holm hos herrar fullmäktige i rikets ständers bank gjort anmälan om vexlar, som han hade att erbjuda banken till inköp, men i afseende på hvilka han med anledning af ofvanberörde förhållande fann sig förhindrad att göra något anbud till riksbankens deputerade för vexelaffärerna. Bankofullmäktige lära emellertid icke härå hafva meddelat annat svar, än att alla dylika anbud skulle göras till nämnde deputerade enligt bankoreglementet och att, öfrige bankosullmäktige dermed icke togo någon befattning. Utan att nu ingå i någon undersökning, huruvida bankofullmäktige verkligen äro af bankoreglementet förhindrade att sjelfva pröfva antagligheten af anbud å vexlar, som skola för banken inköpas eller för dess räkning säljas, och att derefter åt sina deputerade lemna bestyret med utförandet af sådana vexelaffärer, hvilket synes oss föga antagligt, hafva vi velat meddela våra läsare förestående, hvaraf man kan finna att bankfrågan är något mera än en strid om principer. Beträffande denna fråga kan för öfrigt omnämnas, att den tillämnade nya bankens stiftare lära vara betänkte att i flera delar göra förbättringar och ändringar i deras afgifna förslag till bolagsreglor. Man har saledes förhoppning att de slutligen bringas i det skick att den sökta oktrojen kan beviljas.