Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1853, sida 2

—————————————————— ministerfrun beslöt emellertid inom sig att icke begagna den utan vid högtidliga tillfällen. Den julklapp komministern nu tog upp, var till honom sjelf. Hans gumma log litet illmarigt, då han öppnade den. Det var en violqvint, en äkta romansk qvint, genomskinlig och jemn. Komministern syntes mycket belåten med denna julklapp, och hotade med singren åt sin hustru, som inte kunde dölja sin sörnöjelse. Det var derföre, se, som hon hela långa tiden Åkonstrat! med gubben, för att sörmå honom att låta bli att köpa sig en qvint. Ater ett nytt paket, och till pigan, dygdiga och sörståndiga Anna Christina Larsdotter. Det innehöll tyg till en ylleklädning, och aldrig kunde Stina begripa, att den vackra väfven, hvars randning hon så ofta beundrat, var ämnadt åt henne. Äfven hon gjorde sin rund, för att taga husbondsolket i hand, och gick bort, förnöjd med sin present. Clara utfäste sig i förbigående att sy klädningen åt henne. (Fortsättn.)