Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1853, sida 1

— — — — ———— — — menade, att det var skräckelia fint. Under tiden hade komministern tagit upp ett nytt paket. Det bar utanskrift till komministerfrun och en liten nätt vers. Det var Claras hand, det kunde man se, men komministern undrade nu verkligen hvad det kunde vara, ty han hade icke varit med i komplotten. Det var således med icke tillgjord nyfikenhet han följde gummans rörelser, då hon nu, något ifrigt, men likväl med all nödig försigtighet, befriade det inneslutna från omslaget. Nå för den Clara! sade gumman, när hon nu upptog en den allra som sötaste neglig6, med sina breda och vackra florsband. Hon trädde upp den på handen, som hon sträckte i höjden, och vände den på alla sidor. Nu kunde modren begripa hvarför Clara under lek en gång tagit mått af hennes hufvud. Ser ni bara! ser ni bara! sade gumman, vinkande åt Nils och Stina, som åter dragit sig till dörren. Och Nils och Stina skyndade sig åter fram att beundra, ehuru detta något låg öfver deras horizont. Clara fick sig en reel kyss, och stannade ett ögonblick bakom modrens stol, och, då negligen ånnu en gång besigtigades, yttrade sin fundering, om den ej behöfde tagas ihop litet i nacken. Under tiden var komministern åter i ordning med ett nytt paket. Utanskristen var till Clara, och af en fremmande hand. Clara