Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 mars 1853, sida 1

— Utrikes Nyheter. DANMARK. Köpenhamn d. 10 Mars. Fadrelandets omdöme om valen lyder i sin helhet sålunda: Samtidigt med riksdagens återöppnande, känner man nu utgången af folkthingsvalen i alla valkretsarne, undantagandes Färöarne. Hundra val äro således bekanta, och man kan alltså, utan afseende på detta enda, hafva en bestämd mening om vinsten af upplösningen. Denna har då, trots alla de af regeringen använda, till en del föga hederliga medel, trots alla bondevännernas och deras apostlars resor och agitationer, trots den stora meningsförvirring, som påtagligen är rådande i Jutland, blifvit så liten som möjligt. Af de 45 ministeriella och till största delen bondevänliga medlemmarne utaf det upplösta thinget, hvilka röstade för tullagen, äro 37 återvalda, och af de 50 antiministeriella, eller någorlunda nationella medlemmarne — Eiderdanskar är en mycket origtig benämning för män, som nästan utan undantag förklarat sig villiga att gå in på helstaten — hvilka röstade emot tullagen, äro 36 återvalda. Så till vida stå partierna nästan lika, och de nyvalda förändra mycket litet i förhållandet. Af dem, hvilkas åsigter äro någorlunda bekanta, kunna 10 räknas till den ministeriella kohorten, hvaremot 12 antagas skola rösta med den förra oppositionen. På så sätt skulle alltså denna ännu hafva en öfvervigt af en röst; men af 5 nyvalda, hvilkas åsigter äro oss obekanta, tro vi det kan antagas, att de 4 skola rösta med ministeren och bondevännerne och blott den ö:te med oppositionen. Antages nu att Madvig utses till president (hvilket redan skett), så förlorar oppositionen derigenom en röst. Ministeren har då en majoritet af 4 röster, eller, i den händelse att den förre representanten för Färöarne blir återvald, af blott 3 röster. Fädrelandet anser nu att ministeren icke kan regera med en majoritet af 3 å 4 röster, ty genom ett par medlemmars förfall eller bortresa kan den lätteligen komma i minoriteten. Oeh är den ytterst osäker genom antalet af sin majoritet, så är den ännu osäkrare genom denuas beståndsdelar. Det är ovisst, huruvida de, för öfrigt icke talrika ministeriella folkthingsmännen, som icke äro bondevänner, skola kunna finna sig i att hålla ihop med dessa, och hvad bonderännerna sjelfva angår, så har B. Christensen förut visat, att han är man för att ruinera ett parti; och detta skall så mycket lättare lyckas honom denna gången, som han saknar Tsckerning till ryggstöd. Alltså för Arr