Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 mars 1853, sida 3

ställningar, som mycket likna de religiösa skådespel, benämnda mysterier, hvilka fordom uppfördes, och hvilkas innehåll var taget ur bibeln: Ett stort antal nacimientos eller framställningar af scener från Frälsarens födelse och de biomständigheter, som höra dit, såsom de tre vise männens tillbedjan, de menlösa barnens mord 0. s. V., äga rum vid jultiden i alla delar af landet, dels såsom offentliga skådespel och dels i privata hus i mindre Skala. En Malaga-tidning gifver följande beskrifning om en dylik utomordentlig representation, som förtjenar att meddelas i anseende till dess mörkvärdichet. Först föreställer man sig., säger tidningen, konung Herodes palats. Konungen befinner sig i vestibulen för att betrakta de oskyldiga barnens mord, under det man på samma gång firar jungfru Marias giftermål i slottets bästa rum. Utanför palatset är ett Stort jerngjuteri med sina valsar och din öfver hvilket man läser inskriften: artinele i Herodiak. Längre tillbaka är ett värdshus (eller venta), utanför hvilket på en sten sitter en fransk gensdarm och röker en cigarr. De vise männen komma åkandes i full karrier i en Öppen vagn, kusken är klädd i en drägt från Ludvig XIV:s tid. Man ser ett jernbanetåg fara igenom en tunnel i ett berg, och två herdar, som vilja offra sina gåfvor — hvar och en gifver 4 skinn — föras i en luftballong till sin bestämmelseort. En romersk soldat står uppstäld vid en chokoladqvarn och stöter kanel. Den heliga jungfrun framställes också stående i en port med halmhatt och parasol, och för att kröna verket, se vi också våra första föräldrar, Adam och Eva, klädda i en verklig fikonlöfsdrägt, lemna fästningen, som föreställer paradis i detta grotteska sammelsurium. Frankrikes förlorade Dauphin. In:o 2 för detta år af ÅPutnams Magazinc läses en artikel af stort intresse, kallad ÅIIasva vi någon Bourbon ibland oss?4 Författaren påstår det, och detta hans påstående understödjes af omständiga bevis att Dauphin, Ludvig XVI:s son, som antages hafva aflidit 1795, ännu lefver i staten New-York, under namnet Eliezer Williams, en prest af den protestantisk-episkopala kyrkan. Dauphins tidigare historia är visserligen väl bekant, men låtom oss dock nämna några få fakta. Carl Ludvig, son af Ludvig XVI och Marie Antoinette, föddes 1785. År 1793 togs han ifrån sin qvinliga omgifning och anförtroddes åt skoflickaren Simon, hvars omenskliga behandling gjorde honom till en idiot. Republikanerne, hvilka ickekunde uppleta nägon förevändning för hans dödande, utfärdade då ett dekret, att regerings-komiteån skulle föreslå medel för att kunna afsända Ludvigs son utom republikens territorium. D. 9 Juni 1795 sades det allmänt att han aflidit, och trenne läkare intygade att han dött af skrofler; Thiers säger genom följderna af en svullnad i ena knäet, uppkommen genom en skrofulös smitta. De enskilda omständigheterna vid hans död hafva vi af hans syster, hertiginnan af Angoulcme, i hennes memoirer. Om vi vidare tillägga, att den person, som efter Simons död hade vård om Dauphin, under en politisk tvist dödade en man och derför nödgades fly ur landet, så hafva vi anfört allt hvad man hittills ansett sig verkligen veta om den olycklige prinsen, Nu pästår artikel-författaren i Pulnamis Magazine först, att Ludvig XVII icke dog, som man trott, år 1795; för det andra, att han fördes till den ort, der hr Williams tillbragte sin ungdom; för det tredje, att hr Williams icke är någon Indian, och för det fjerde, att hr Williams är Ludvig XVII. N Hvad det första påståendet beträffar, är det bekant, att hr Belanger, som dog 1848 i Neworleans, på sin dödssäng bekände att just han fört Dauphin till Amerika; att Genel, den franske ambassadören, år 1818 för trovärdiga personer, hvilkas namn äro angifna i berättelsen, bekräftat att Dauphin verkligen vistades i Amerika, och att, då under Ludvig XVIII:s regering messor lästes för de under revolutionen omkomna Bourbonernas själar, nämndes icke Dauphins namn. I afseende på det andra påståendet säger han, att åtskilliga fransmän, hvilka flytt undan revolutionen, besökt och bott i den del af Amerika, der Williams tillbragt sin ungdom, och att de plägade mycket umgänge med Indianerne der i trakten. Hvad den frågan angår att Williams skulle vara Indian, så är det säkert, att han icke har den ringaste likhet med något af Irokees-Indianen Thomas Williams och hans indianska hustrus elfva barn, hvilkas verklige broder Eliezer påståtts vara; att hans dop icke är upptecknadt jemte de andra barnens; att dessa barns födelse inträffat på sådana tider, att om Eliezer vore ibland dem, så måste han hafva varit en tvilling; att Eliezers förstånd var högst inskränkt i de yngre åren; att då han återfanns, anförtroddes hans uppfostran åt en hr Ely, i Long Meadow i Massachusetts, och att kostnaderna för hans uppehälle och undervisning regelmässigt betalades hvar sjette månad, ehuru man väl visste att den föregifne sadren icke hade medel att betala dessa sjelf. Påståendet att hr Williams är Ludvig XVII, stöder sig, utom på ofvan anförda fakta, på hans likhet med Ludvig XVIII, på koffertar och några medaljer öfver Ludvig XVI och Marie Antoinette, hvilka medföljde barnet, och af hvilka en ännu finnes i hr Williams ego; på det faktum att han har djupa ärr efter skrosler ifrån ena knäet till fotknölen; på prins Joinvilles besök hos honom 1841, då prinsen sade honom att han var Ludvig XVI:s son, och bad honom underteckna ett dokument, skrifvet på engelska och franska, hvari han afsäger sig franska kronan, hvilket dock Williams vägrade alt göra. Man försäkrar äfven, att Louis Napoleons hand-sekreterare skrifvit till honom och på ett vördnadsfullt sätt begärt upplysningar om hans lefnadshändelser, samt att han emottagit dylika skrifvelser från åtskilliga franska biskopar och kardinaler. Artikeln åtföljes af porträtter i träsnitt af skossickaren Simon och Marie Antoinette efter en daguerreotyp tagen af en tafla, som finns i Amerika, samt af Eliezer Williams, dekorerad med ett sidenband och ett kors, hvilka funnos ibland de saker, som medföljde ofvannämnde barn. Detta senare porträtt är äfven taget efter en daguerreotyp.