Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1853, sida 3

hemma, och det icke allenast gladde, utan äfven smickrade honom, att Clara hade sinne för detta hans savoritstudium. Huruvida Clara i sjelfva verket älskade ifrågavarande vetenskap lemnas derhän, men äfven hyckleriet kan bli älskvärdt, när det har en så vacker grund. Och det studium, i hvilket Clara nu således gjorde en kurs, hade äfven det för sig, att det af modren gillades, emedan hon dock sett, att man deraf kunde hafva nytta för trädgårdsskötseln, så att i afseende derpå något förhemligande ej var af nöden. Med den mångsidighet Clara egde, kunde hon emellertid ej känna sig fullt tillfredsställd genom det poetiska studium och de insigter hon sökte förskassa sig i de kunskapsgrenar, som blifvit omnåmnde. Åt den sköna konsten var det, som hennes anlag företrädesvis lutade, och för allt som var skönt hade hon sinne. Redan som barn kade detta sinne blifvit väckt sör skulptur, måleri, arkitektur, musik. Bibliotheket på Ragnarsborg innehöll bland annat i denna väg en mängd praktverk, och med beundran och tjusning hade hon redan tidigt fästat sig vid dessa gravyrsamlingar, der man fann asbildningar af det förtrassligaste isynnerhet den bildande konsten srambragt. Men på senare tiden hade hon så litet varit på Ragnarsborg. Sedan Gunilla vext upp, och det