Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 mars 1853, sida 3

AA thilda Bergman insattes i stadshäktet. j Styckegods. Ett djerft röfveri. Ett af de djerfvaste och på samma gång ovanligaste röfrverier man någonsin hört omtalas, ägde rum söndags aftonen den 20 Februari i en tapetsör Deans bus i Macclesfield. Röfveriet begicks af fem unga maskerade män, väpnade med pistoler. Dessa personer inträdde i boden klockan omkring sju på aftonen, ifrån en af de mest besökta gatorna i staden. Fru Dean, som är ett äldre fruntimmer, var i rummet innanför boden tillika med tvenne grannar, hvilka kommit på visit till henne, den ene en klädeshandlare hr Jackson, den andra en sömmerska m:ll Newton. Den sistnämnda hade först inkommit genom boddörren och endast stängt den med att låta klinkan ligga på; då hr Jackson kl. 3 på 7 inträdde, lemnade han dörren sådan han funnit den. De trenne personerna sutto just i lifligt samtal, då ett buller hördes i boden och m:ll Newton steg upp, för att se efter orsaken, men då hon kom till dörren uppgaf hon ett rop och skyndade hastigt tillbaka undan de fem maskerade karlarne. En stöld var så osannolik vid denna timme på dagen, och något sådant misstänktes så litet, att de innevarande inbillade sig att alltsammans endast vore ett skämt af några bekanta grannar. Fyra af männen gingo med pistoler i händerna in i bodkammaren, medan den femte stannade bakom dem, liksom fruktade han att oaktadt sin mask blifva igenkänd. Vid deras inträde utropade hr Jackson: Hvad är eder afsigt? En af dem sade då till fru Dean, att de önskade få några reverser och andra förbindelser, hvilka tillhörde en låne-inrättning, hvars kassör hennes man vore, och hvars vanliga periodiska sammankomst ägt rum föregående afton. Fru Dean, sade dem, att hon icke visste af några reverser, men en af röfrarne, en lång man, sade sig veta det bättre. Saken är den, sade hr Jackson, att ni viljen utplundra huset, bvarpå han försökte rusa emellan dem till dörren för att göra larm, men de fattade honom i axlarna och tvingade honom tillbaka ned i länstolen, der de med venstra armarna höllo honom fast, under det de med högra händerna rigtade tre eller fyra pistoler mot hans hufvud. Han var ytterst uppretad och kämpade emot en stund, hyarunder en af röfrarne lyftade en blyskodd käpp mot honom, utan att dock slå till, hvarefter de bundo hans ben vid stolsfötterna och ville äfven binda hans händer på ryegen. Häremot stred han dock med så mycken framgång, att röfrarne, då de sågo att han heldre ville dö än tillåta detta, slutligen åtnöjde sig att i stället binda hans handleder vid stolsarmarna. Detta lät han dem verkställa, emedan han trodde sig vid lägligt tillfälle kunna befria sig sjelf, i tysthet följa dem ut och angifva dem för polisen. Under det han kämpade med dem, hade hans guldur fallit ur västfickan och hängde i kedjan framför honom; rädd att mista det, sökte han att oförmärkt stoppa in det igen, men en af röfrarne sade då: :Åh, var utan fruktan för ert ur, hr Jackson, vi vilja icke hafva något, som tillhör er! hvarpå han tog uret, betraktade det och lade det åter i hans ficka. Emellertid hade fru Dean lyckats skjuta upp fönstret, men fönsterluckorna utanför voro stängda, och innan hon hann öppna dem, voro röfvarne öfver henne, tvingade henne ned på en stol och bundo henne der. Hr Jackson sade då till dem: Hon är lam och krympling för närvarande, hvarför då onödigtvis plåga och oroa henne? en af dem svarade då: Jo ingen får följa oss ut och se hvilken väg vi taga, när vi gå härifrån. Härpå bands äfven m:ll Newton, som dock gjorde tappert motstånd, men måste gifva med sig då den långe mannen sade: Vi skola icke göra er något ondt m:ll Newton, men ni gör förgäfves motstånd, ty vi hafva en vigtig affär att uträtta, och sträfvar ni längre mot, så skjuter jag er utan omständigheter för pannan. Nu tog den långe mannen ett brinnande ljus från bordet och gick jemte en annan uppför trappan i andra våningen, qvarlemnande de trenne andra till fångarnes bevakande. En stund derefter återkom den förstnämnde, gick fram till fru Dean och fordrade, med spänd pistol för hennes ansigte, nycklarne till det ställe, der de penningar voro förvarade, som hr Dean för låneinrättningens räkning medfört hem föregående natt. Utan att afvakta svar från den förskräckta qvinnan, stack han ena handen i hennes ficka och upptog nycklarna derur, hvarefter han återvände uppför trappan. Omkring 20 minuter stannade de två deruppe och då de åter nedkommo, aflägsnade sig alla fem genom bakdörren. Hr Jackson, som förmodade att de ännu voro qvar i huset, lösgjorde sig sjelf derigenom att han med tänderna gnagde loss den högra handen; med sin pennknif skar han sedan af de andra banden, hvarefter han skyndade ut och skickade in en af grannarne att befria de båda fruntimmerna; derpå begaf han sig till polisen för att omförmäla händelsen. Röfvarne kommo emellertid sin väg. Vid undersökning befanns, att de tagit låneinrättningens kassa, innehållande 138 st. 10 s. i silfver, en 20 Es, två 10 Es och tre 5 Ls engelska banknoter samt 30 i guld m. m. Ett schatull, tillhörande ett missionssällskap, uppbröts äfven, men innehållet, en mängd kopparpenningar tillgreps ej. Det syntes tydligt att detta röfyeri varit på förhand uppgjordt och