Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 mars 1853, sida 2

ver denna vändning i planen för nöjet, och deras tidt och ofta upprepade: åh, är det så brådtom? var just icke så allvarsamt menadt. Redan innan kl. 11 voro alla borta, äfven Linköpingsherrarne, som skulle resa tidigt påföljande morgonen, sade godnatt och tackade för nöjet, men hade dock dragit försorg om, att ett par killelekar tagits vara på, äfvensom en fem eller sex buteljer punsch, också drogo de ju der nere i sina rum en frisk kille — för att hålla sig vakna endast, ty om de skulle sofva, så blefvo de blott ruskiga, och så spelade de hela natten, och sofvo i stället, då de kommo ut att åka. Ännu voro i huset ett par andra, som ej öfverlemnade sig åt hvilan. Det var herr Lindor och hans käresta, Jomfru Jörgensen. De räknade öfver sina kassor, och packade in sina saker, och redan kl. 4 sutto de tillsammans på en häck; bepelsade efter omstandigheterna, och på väg till Eksjö. De hade förenat sina öden.