Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 mars 1853, sida 1

Som jag säger, och jag vågar hemställa om man icke kan få migrän af mindre. Emellertid måste jag säga, att det förundrar mig att inte Hortense bedt oss komma in i sitt ka: binett, der hon för ögonblicket är alldeles en. sam ... våra anor ge inte vika för hennes, och hon må tala om sin Erik Ladulås så mycket hon vill, så skall jag dock bevisa, att vår stamfar lefde väl trehundra år före honom. Men nog skall man veta att knäppa den fina damen ... apropos! observerade kusin ett så dant thbröd? härsket, kusin! härsket, alldeles härsket ... och jag längtar just att komma till soupern ... efter hvad jag hört berättas, har den kokerska, man sörskrifvit från Linköping. aldrig varit någon annan stans än der på gästgifvaregården, och den lilla routine hon skaffa sig genom att laga mat här och der i bättre hus, kan väl ej vara stor. Men se der kommer Gunilla! få se om hon vet att komma hil och niga för sin tant? Gunilla gick förbi, i ett lifligt samtal med baron Liljenfeldt, och utan att ens se åt tan. terna. — Jo det skall man se, återtog fröken Cordelia. Nej, ungdomen uppfostras inte på det viset nu för tiden. Men såg kusin slickungen bara! femton år och fri i sina sagoner, som en hoffröken i Gustaf den tredjes tid! Och bar