Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1853, sida 2

HAn eeiöioeteeWzcwaiGWcittti.frrtssani—————— LL pa lexan, somliga hur de skulle kyssa gresvinnan på hand, då de helsade, andra hur de endast skulle göra en djup komplimang, allt ester den större eller mindre förtrolighet, som ansågs böra råda. Åsven herrarne hade varit inne på sitt håll, för att sätta sin toilette i presentabelt skick. Der hördes en bedja en annan att få låna hans fållkam, en kunde icke få af sig bottfårerna, utan med tillhjelp af någon god vän, en tredje svor öfver att han glömt skohornet, då det gällde att påtaga de trånga skorna, en fick icke den i ett papper särskildt inlagda hvita halsduken att sitta i lag, en fick icke rätt på sina handskar. De skyndade sig likväl så fort som möjligt, för att behörigen passa på sina fruntimmer vid tamburdörren, och så tågade de respektive familjerne in, hvar och en i den ordning de blefvo färdiga. Grefven stod sjelf icke långt ifrån salsdörren, för att i första hand välkomna sina gäster, Kuno gjorde les honneurs för ungherrarne, och sedan samtlige absolverat reversen för grefvinnan, spridde man sig i salongerna, hvar och en matrona samlande omkring sig sina plantor. Det gaf en icke oangenäm anblick att se alla dessa unga, blomstrande, glädjelystna ansigten, och flickorna sågo i allmänhet rätt nätta ut i sina små korta muslinsklädningar och sina med spetsar garnerade byxor