Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1853, sida 1

I:o Sv. Tidn. ogillar högligen den närvarande representationen med dess fyra stånd, adliga Jelsskrifvenhet, fyra rum, m. m., och önskar alltså, likasom vi, en förändring, en reform. af nämnde representation. Så till vida är alltså Sv. Tidn. reformtän. 2:o Sv. Tidn. skulle gerna se om adeln, som redan afsagt sig flera privilegier än något annat stånd, (2?) äfven ville frånträda sin sjelfskrifna representationsrätt, och välja tillsammans med de godsägare, de vetenskapsmän (?) eller de ämbetsmän m. m., hvilkas yrken adeln delar. Det finnes nemligen icke numera något adligt yrke, och det är yrkena, som böra i samhället representeras. 3:o Den ombildning af representationen, Sv. I Tidn. önskar, vore alltså, att fördelningen I i skiljda ståndskamrar samt sjelsskrifven I representationsrätt upphörde, valrätt inrymdes åt alla dem, som borde af en sådan komma i åtnjutande, samt att valen skedde ester klasser eller yrken, ombuden sammanträdande på tvenne kamrar. Men idå representationsfrågan är en praklisk, icke en theoretisk fråga, som icke kan slitas, hvarken genom rättsgrunder eller efter Tidningsutgifvares politiska systemer, utan dess afgörande fordrar en mängd i hufvudfrågan alldeles olika tänkandes samtycken, förutan kronans bifall, så kommer 1:o Sv. Tidn. att understödja hvarje representationsförslag, som, lemnande någon sannolikhet att af konung och ständer blifva antaget, verkligen är bättre än den närvarande på fyra kamrar öfverläggande och beslutande representationen. SE — — Detta är i korthet Sv. Tidn:s programm, hvilket blott saknar en förklaring, för att vara fullt tydligt, nemligen huruvida Sv. Tidn. anser: att det nu till Rikets Ständers afgörande vid nästa riksdag hvilande representationsförslaget ar bättre än det närvarande, att det äger utsigter att af Rikets Stander och Konungen blifva antaget, samt om det följaktligen kommer att af Sv. Tidn. understodjas? Så snart Sv. Tidn. besvarat denna fråga är man helt och hållet på det rena med dess mening i detta ämne. Derförinnan belinner man sig på den egna punkt, att den ifrigaste reformvän kan antaga allt det praktiska af Sv. Tidn:s programm, utan att frångå sina åsigter. Lika med Sv. Tidn. mäste han utdömma den närvarande oefterrättliga representationen, samt förkasta adelns tillvaro såsom särskilt stånd, och kan alltför väl gå in derpå att understödja hvarje representationsförslag, som han anser båttre än det närvarande, och som har utsigt att kunna genomföras. Härom kan man således å ömse sidor vara enig, men denna enighet räcker tyvärr ej länge, ty hvad klassväsendets försvarare anse för ett bållre, det måste denna princips motständare anse för ett säm-e. och så står man åter emot hvarandra, och striden är åter införd på principernas område, huru mycket man än må ifra att få den derifrån, och huru mycket man än må framhålla frågans praktiska natur. Förhållandet är att ingen fråga är så praktisk, att den ej blir beroende af en princip. —— —0— —