Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1853, sida 1

sarien sick 10 rdr bko emot det att han skulle vanta i två dar, och då kommissarien hade hemliga ordres af sin buse, kronfogden, att icke förfara allt för strängt med Linder, hvarigenom kronofogden, som äfven var en bland dem, hvars barn lärde att dansa för Linder, trodde sig kunna komma ifrån lektionspengarne för något lindrigt, så kunde kommissarien så mycket lättare låta dagtinga med sig. Herr Linder var betydligt lättare om hjertat, nu, då hån såg kommissarien ensam sätta sig upp på kärran och köra af, och gjorde inom sig en fast föresats, att icke exponera sig för ett nytt besök. Visserligen kunde den der bankotian varit lugn att ha, äfvensom det var något tvetydigt, hvad kronofogden, herr assessor Strääf kunde komma att betala för sina mamseller döttrars undervisning, men under så fatta omständigheter hade ju herr Linder intet att göra. Han arrangerade om skjuts för sig och Jomsru Jörgensen till dagen efter balen, helt tidigt på morgonen, i ottan — ty att stanna qvar till dess var ändå nödvändigt, för uppbördens skull, och hvad skulle för öfrigt en sluthal vara, utan dansmästaren sjelf? Under detta tumultuariska lif på Ragnarsborg fann sig vår gamla vän, Reinius, som man latt kan föreställa sig, så der tämligen generad. Han syntes nästan aldrig utan vid mattimmar