Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 mars 1853, sida 1

— — — —— —— Dagen för slutbalen var inne. Barnen hade dagen förut fått resa hem hvar till sitt, för att styra ut sig i de nya eller uppreparerade kläder, som för tillfället blifvit iordningsatta. Redan hade en drög, sullastad med musikanter, anländt, den efterskrifna kokerskan hade på köksbordet uppradat ett helt kompani af karotter och i betjentkammaren stodo väl tre eller fyra dussin nyskurade stakar, hvari man var sysselsatt att sätta stearinljus. Grefven gick blott och önskade att det skulle bli slut på detta bräk, grefvinnan var vid dåligt humör, emedan hennes lilla Zemire icke fick vara i fred någonstäns för pigorna, som städade, togo af öfverdragen på möblerna och flyttade allt huller och buller, för att sedan återbringa allt i en ny ordning; Gunilla, som tänkte på de unga officerarne, som skulle komma från Linköping, grälade på sin kammarjungfru — ty hon egde redan en sådan för egen räkning — för det att hon ej hade ringat ut klädningen nog; Kuno visste ej hvar han skulle göra af sig, sedan man haft den oartigheten att disponera hans kammare till kapprum, och magister Reinius var den ende, som var sig lik och till hvilken den allmänna oredan ej nådde, ty bibliotheket var den enda plats i hela huset, sem ej blifvit tagen i beslag för bal-arrangementerna. Eljest hade ett af smårummen