Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 mars 1853, sida 2

—7——— kände väl Linnea något obetydligt förut, men ända tills nu hade de knappast talts vid. Orsaken härtill var egentligen ingen annan än den, att Linnta genom sin ofärdighet var hindrad att gå ut, och det hade aldrig Åburit så till, att Clara hade fått följa med sin far, då han, som han likväl ofta gjorde, besökte trädgårdsmästaren Florön, för hvilken han kände sympathi, emedan de begge idkade blommornas vetenskap. En flicka vid Claras ålder, så vida hon eljest icke är alltför kallsinnig till sin natur, erfar vanligen ett starkt behof att knyta vänskap med någon jemnårig af sitt kön. Denna känsla är en Johannes Baptista, som bereder väg för den Messias, som döper med eld — med kärlekens heliga eld. Bland alla de flickor, med hvilka Clara nu dagligen var tillsammans, fanns ingen, för hvilken hon kände någon egentlig sympathi; deras beteende emot henne var ej heller egnadt att väcka en sådan, och för öfrigt år en viss jemnlikhet i de yttre förhållandena nödvändig för att grundlägga och bibehålla vänskap emellan personer. En sådan jemnlikhet fans emellan Clara och Linna Florkn. Visserligen måste väl en komminister stå öfver i rang, sammanställd med en trädgårdsmästare, men om denne trädgårdsmästare, såsom fallet var med Florn, år en, om ock blott i sin sak, bildad man, om han