Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 mars 1853, sida 3

ningarna; och; Tron iche — bör man väl åter ropa åt de madige räddarne — tron icke, att edert ädla handlingssätt lemnas obemärkt, utan värdig uppskattning och lifligt deltagande, om än den uppmuntran, som hittills erhållits eller möjligen framdeles erhålles, icke kan sägas tillräckligt belöna er hjeltemodiga bragd. — Ty dylikt uppväges visserligen icke med penningegåsvor. Men nämnde fiskare äro fattiga män; båten, den egendom, hvarpå deras bergning beror, for illa vid srelsningsarbetet; och Andreas Johanssons händer blefvo så sargade, att han på längre tid icke kunde vara verksam till sin försörjning. Under sådana omständigheter tyckes penningeunderstöd här böra vara icke blott ytterst välkommet och tillfredsställande, utan äfven serdeles lämpligt och behösligt. — Tidningarne ha också redan omtalat, att Regeringen beviljat 50 rdr till belöning för omskrifna storartade handling. Månne en sådan gerning dock endast å högre ort kan ha att påräkna uppmuntran ? Skulle icke vårt samhälles mera lyckligt lottade medlemmar likaledes känna sig uppmanade, att i någon mon gälda det allmännas tacksamhetsskuld mot män, som hafdat nordbons stora rykte om hössinthet och mandom? — Låtom oss tro det — anse de vidrörda 50 rdr såsom de främst och till efterföljd tecknade för en insamling till förmån för ofta nämnda Bohuslänska fiskare. Ins. har dröjt med detta förslag, emedan han hoppats, att någon person med mera inflytande skulle framträda dermed. Emellertid nalkas tiden för vårfisket, då ett understöd kan gagna mera, än längre fram. Derföre torde en välgörande och ädelsinnad allmänhet med behjertande emottaga vårt vördsamma tillkännagifvande. Änteckningslistor sinnas i hr Bonniers bokhandel, och har hr Bonnier benäget åtagit sig att emottaga och redovisa för inflytande medel.