Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1853, sida 2

———22525—7— dan deras vistande der endast är för kort tid, och de dessutom nästan lika mycket äro hela den öfriga ortens tillhörighet. Det hade nemligen blifvit öfverenskommet emellan flera familjer, såsom baron Palmsvärds på Granbyholm, brukspatron Nordenbergs på Bergshamra, hofmarskalken Tigerhusvuds på Sundbylund och ännu några andra, bland hvilka det grefliga herrskapet sjelfva på Ragnarsborg, att man på gemensam konto skulle förskrifva mästare från Stockholm eller andra orter, der sådane stode att erhålla. Den ene önskade för sina barn en språkmästare, den andre en ritmästare, en tredje en dansmästare, en fjerde en ridmästare, en femte en musikmästare, en sjette en såktmåstare — med ett ord: när man kom att öfverväga alla de talanger, hvilka äro oumbärliga för en ungdom nu för tiden, så började man först inse huru vanlottadt Tjust härad var i detta hänseende, och det kostade ej litet bryderi att sammanjemka allas önskningar så, att behörigt afseende gjordes å hvar och en af dem, utan att depenserne i och för de behöfliga mästarne blefve alltför stora. Och besynnerligt nog! när grefve Gyllenkrona lät förstå att hans son behöfde en fäktmästare, så tyckte hosmarskalken Tigerhufvud, baron Palmsvärd och patron på Bergshamra att deras söner äfven behöfde lära sig att fäkta; när hofmarskalk