Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1853, sida 2

antingen är folkets val ingenting annat än en j lögn, eller kan hvarken den liksom jag valda lagstiftande församlingen, eller statens öfverhufvud, hvilket liksom jag hemtar sin makt ur solkvalet, underkänna giltigheten af detsamma och försvaga dess verkan, i det de motsätta sig uppfyllandet af det ombudsmannaskap, som landet af sitt fria val uppdragit mig. Samtlige deputerade hafva jemte sina fruar blifvit besalte att i morgon kl. 9 e. m. infinna sig i Tuilerierna för att föreställas kejsarinnan. Den lönförhöjning, som tillagts underofsicerarne och som utgår antingen de tjenstgöra eller aro permitterade, vidtager d. I nåstk. April. Den genom denna förhöjning af. 36 f. 50 c. årligen för åtminstone 30,000 underofficerare förorsakade utgift af 1,095,000 s. skall bestridas af de vid armens minskning vunna besparingar. General Allouveau de Monreal, som öfvertagit kommandot öfver franska trupperne i kyrkostaten, hade d. 8 dennes audiens hos påfven. Dagen derefter afreste general Gemeau. I de arresterade skriftställarnes sak har stort ingen förändring inträffat. Vergniaud har kommit på fri fot emot borgen. De öfriga, äfven Tanski, försmäkta ännu i fängelse. Man erfar blott, att en mängd vittnen blifvit hörda. Det för sin katholska fanatism beryktade bladet UUnions har drabbats af tvenne hårda slag. Det ena består deri, att biskopen af Viviers, som hittills varit ett af dess förnämsta gynnare, uti ett till nämnde blad riktadt bref, som det sjelf måst aftrycka, offentligen undandrager det sitt stöd, och, i likhet med hvad de flesta franska biskoparne förut gjort, uttalar sin förkastelsedom öfver de satser det drifver. Det andra kommer från erkebiskopen i Paris, som uti en i de andra bladen publicerad skrifvelse förnyar det tadel han redan 1850 tilldelat VUnion och, vid suspensionsstraff, förbjuder de andlige i sitt stift att arbeta i denna tidning och tillochmed att läsa densamma. Hufvudredaktören Veuillot befinner sig i Rom, dit han begifvit sig för att anropa påfvens stöd emot franska biskoparne. SCHWEIZ. Bern d. 16 Febr. I dag har sörelagts förbundsrådet en detaljerad berättelse al regeringen i Tessin, hvari tilldragelserna i Milano skildras och redogöres för de med anledning deraf utaf bemälte styrelse vidtagna åtgärder. Den fritager sig och kantonen från all medverkan i upproret samt klagar öfver Osterrikes spärrningsåtgärder, hvilka torde räcka längre, än man i början väntat. Emot Piemont handhafves spärrningen icke så strängt, och emot Graubändten är den åter upphäfd. Förbundet har anmodat öfverste Bourgeois att såsom edsförbundskommissarie genast förfoga sig till kanton Tessin. lurich d. 19 Febr. (Per Telegraf). Regeringen i Tessin har blifvit underrattad, att alla Tessinare måste lemna Lombardiet; arbetarne genast och de som besitta någon egendom efter 3 dagars förlopp. ÖSTERRIKE. Wien den 19 Febr. Bulletinerna öfver kejsarens besinnande skildra detta såsom tillfredsstallande. — Rörande attentatet meddela Wienerbladen följande ytterligare detaljer: Kejsaren, ett ögonblick öfverraskad af anfallet, fattade sig snart, vände sig om och drog sin sabel. Men redan hade grefve ODonnel störtat sig på mördaren och sökte under brottning att öfverväldiga och afväpna honom. Härutinnan erhöll han genast understöd af några rasktjtillilande civila personer. En reqvirerad militärpatrull grep sörbrytaren. Denne heter Johann Libeny, skräddaregesäll till professionen och född i Stuhlweissenburg i Ungern. Kejsaren lugnade de kringstående, som vore betagna af fasa. När han gjordes uppmärksam derpå att han blödde I i nacken, lade han handen på såret för att hämma det utströmmade blodet, och begaf sig med säkra steg till erkehertig Albrechts palats, der första förbinningen anlades, hvarpå han i vagn förfogade sig till kejserliga borgen. I förbrytarens boning företogs en visitation. QAQA —U—— —