Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 februari 1853, sida 1

Komministerns Dotter. Svenskt original. (Forts. fr. N:o 41.) Kuno hade på valdthorn förvarsvat en icke obetydlig färdighet, och hvarför han företrädesvis valt detta instrument, kom sig sannolikt deraf, att den omgifvande naturen liksom manat honom dertill. Det är en gammal erfarenhet, att i bergiga trakter de musikaliska anlagen lättare väckas och utbildas än på slättlandet — man får der svar — på det flacka landet äro tonerne en ropandes röst i öknen, och Kuno, som fann ett synnerligt behag uti att upptäcka echo, kunde för sådant ändamål ej finna ett lämpligare instrument än valdthornet. Ofta lät han dess melankoliska, något hemlighetsfulla toner ljuda från klippa till klippa, här och der kunde echo upprepa hela satser eller kortare melodier, och så uppfostrades Kuno af naturen sjelf att bli tondigtare. Clara gick tyst vid Kunos hand, och sjelf var han äfven tyst och tankfull. Tankfull torde dock ej vara rätta ordet, då det var mera hans känslor än tankar, som voro sysselsatta. Ehuru blott fjorton år, hade underliga känslor börjat röra sig i hans hjerta. Han kände en obestämd