Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1853, sida 3

ÄAA.AAOAJAAA.-sGAG.AA1löULs:cQA. -äGWA—.—.—, hvarför han talade så högt. Knappast märkte han i sin ifver de närgångna myggens sting, och ännu mindre annalkandet af tvenne personer, hvilka, efter att hafva sökt honom inne i huset, efter Dorotheas anvisning gått att uppsöka honom på ängen. Ett lätt slag på axeln, af den äldre, väckte honom ur sin oratoriska hänförelse. — Nå se god afton, bror Reinius! . . . och herr grefven! .. ödmjuka tjenare! . . . välkomna mina herrar . . . får jag be herrarne vara goda och stiga in? Såväl Reinius som hans unga discipel förklarade enstämmigt, att de delade Bäcks smak att ge företräde åt den fria luften, och man satte sig således ned på torfbänken omkring bordet. Reinius och Kuno hade om dagen gjort en temmeligen vidlyftig antiqvarisk exkursion — det enda slags promenader, till hvilka Reinius kunde låta beveka sig, men hvarvid han också var outröttelig. Trakterna inom Tjusts här rad voro äfven i detta afseende tacksammare, ty här har i fordna dagar stått flere stora fältslag, hvarföre bautastenar och ättehögar icke äro sällsynta, och gör man sig möda att klättra i bergen, så kan man här och der påträffa stengrupperingar, hvilka åtminstone kunna tagas för att vara lemningar efter gamla borgar