Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1853, sida 2

——— som hörde till komministersbostallet, så fann man att detta var temmeligen styfmoderligt behandladt af församlingen. Hade komministern stått på sin rätt, så hade det icke kunnat nekas honom att få såväl manbyggningen som uthusen reparerade, och kanske till en del nybyggde, men då han sjelf ej kunde förmå sig att göra något yrkande i detta afseende, så tyckte församlingen att det också kunde vara onödigt att göra någonting, hvarföre det öfverlemnades åt komministern sjelf att lappa och laga efter bästa förmåga, och så syntes sädesbod, stall, loge och lador temmeligen brokiga, med sina nya brädlappar här och der påspikade öfver de murkna väggarne. Äfven sjelfva egorne till komministersbostället syntes utvisa, att man från början ansett det mindre nödvändigt att komministern skulle ha det så bra, emedan man till plats derför utvalt den magraste och oländigaste mark, som i hela Odensvi socken kunde uppletas, då deremot man åt kyrkoherdebostället utsett sjelfva godbiten. Att marken varit mycket stenbunden kunde synas af den mängd stengärdesgårdar, hvarmed täpporna voro omhägnade — ett arbete, som fortgått under slere kapellaners tid och icke heller blifvit försummadt af Bäck, som likväl, drifven af sitt sinne för det vackra, ytterligare hade gjort sig den mödan att ofvanpå de hostället