Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1853, sida 2

— — — —— —nnn LL de konstfulla vafnader hon der sätter upp och väfver ned. Träder man ur denna kammare och ut i köket, så bär allt der vittne om det sinne för ordning och snygghet, som utmärker komministerfrun. Vatt-sån på sitt kors af trä, de öfriga laggkärlen, mjölkbunkarne, grytslefvarne och de på hyllorna symmetriskt uppsatte trätalrikarne och träskedarne äro alla, dels skurade, dels tvättade, och om de genom nyttjande fått en viss grå eller brun färg, så hindrar detta dock icke, att hvem som helst, i förlitande på den renlighet, hvarigenom de rekommendera sig, utan betänkande skulle vilja nyttja dessa träskedar, om eljest icke de sträfva känslorna på läpparne afskräckte derifrån. De få kopparkärlen äro så blankskurade, att man kan spegla sig i dem, och sot finnes ej på dem, utom på de ställen, der detta har en häfdvunnen rätt att sitta qvar. Åsven porslin finnes sparsamt på hyllorna, och en del deraf är sinkadt, kanske mer än en gång, men dessa muggar, fat, talrickar pryda ändå sin plats, der de hvila emot ribbor, öfverdragna med konstigt klippt, hvitt papper. Vid dörren stå alltid ett par träskor, för att nyttjas af pigan, när det icke är rent ute, och det äfven i köket rena golfvet antyder, att de ej heller få komma längre än till dörren. Dy. Såg man sig omkring i de öfriga byggnader, (