Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1853, sida 2

af lösa fraser, de der icke uthärda den ringaste allvarligare kritik. Blott i ett enda hänseende är det bestämdt och rakt på saken. Och denna bestämdhet igensinnes i de punkter, der ställningen till utlandet vidröres. Kejsaren losvar ånyo att fortfarande hylla sredspolitiken och bibehålla de vänskapliga förhållandena till I utlandet. Såsom en underpant för uppriktigheten al dessa löften bebådas armåens ytterligare minskning med 20,000 man. Denna armeåreduktion är äfven den enda åtgärd som besStämdt och uttryckligen bebådas i talet. Al de andra lagförslagen, byilka komma att sörelaggas kamrarne, antydes icke ens beskaslenheten. Detta särskilta utpekande af armeens minskning är egnadt att ännu mera förhöja dess betydelse i allmänhetens ögon. Om man nu undantager hvad som rör fredspolitikens upprätthållande, återstår i hela talet, punkt för punkt granskadt, ingenting som vid närmare kännedom af förhållandena kan göra något fördelaktigt intryck eller ingifva aktning eller sympathier för talaren. Hvad först och främst beträffar den i första början, såsom en pull för den kejserliga mildheten, inkastade frasen, att största delen af de utaf en nödvändig stränghet drabbade personer återgifvits åt hemmet, så är den helt simpelt ingenting annat än en kolossal osanning. Enligt en officiel förteckning på de deporterade i Algirien, utgjorde det ännu af dem den 1 sistl. December quarvarande antalet 10,000. Derefter hafva, oberäknadt några partiella, till ett högst obetydligt sislertal uppgående benådningar, enligt Monitören först 3000 och sedan ytterligare 1362 individer blifvit benådade. De talrika landsslyktingarne i Sardinien, Belgien, Tyskland, Schweiz, Spanien och England äro, på högst få undantag när, uteslutna från dessa benådningar. Antalet af de till Cayenne deporterade utgör, enligt den lägsta beräkning, 1200, och af dem är endast ett ringa antal inbegripet i amnestien samt dertill blott sådana, som redan förut, såsom en mildring i straffet, skickats till Algirien. För öfrigt anmärkes mot sjelfva amnestidekretet, att det upptager namn på personer, hvilkas deportationsdom aldrig gått i verkställighet, eller som redan förut fått återvända till hemmet, äfvensom att samma personers namn deri finnes uppförda 2 å 3 gånger, ja, att tillochmed höga vederbörande icke aktat för rof att der uppföra namnen på ett stort antal döda personer. Efter allt detta torde man finna huru pass sanning innefattas i den utlåtelser, att största delen af offren för en nödvändig stränghet återfått sin frihet. -— Bonaparte påstår, att den del af den rörliga förmögenheten, som kan uppskattas, ensamt ökats med 2 milliarder. Ingenting är svårare än beräkningen af den rörliga förmägenheten i ett stort land. Om derför detta påstående skall äga någon giltighet, måste man antaga, att han menat, det värdet af den rörliga förmögenheten på sondbörsen ungefär stigit den angilna summan. Men äfven detta påstående låter litet underligt i ett ögonblick, då franska banken Sett sig nödsakad att i Januari med icke minI dre än 27 millioner inskränka sina förskott, och då det under Foulds auspicier tillkomna Stora sällskapet för Credit Mobilier och andra penningeinstituter måst göra oerhörda uppköp I l för att hålla marknaden någorlunda uppe. Inträffar en större kris, hvilken enligt alla tecken förr eller senare och kanhända snart nog måste inträffa, så är en så beskaffad tillvext i den rörliga förmögenheten lika hastigt försvunnen som den uppstått. Statsinkomsterna ha visserligen åter nära nog nått samma höjd som före 1848, men å andra sidan tilltager den sväfvande skulden i förfärliga proportioner och har nu stigit till cirka 360 millioner svenskt banko. Ett påstående i Bonapartes tal, nemligen det att fria institutioner aldrig bidragit att grunda en varaktig politisk byggnad, är så oförsynt, j —