Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 februari 1853, sida 2

— Wf A LL F dock med silfver beslagna och verkligen äkta sjöskumspipor. Detta är komministerns rikedom, och det har icke kostat honom ringa försakelser för att samla medel till inköp af dessa skatter. Den ena, den nyaste, har han fått af sin Dorothea, på deras första lysningsdag. Den begagnas ej utan vid särdeles högtidliga tillsallen, och utmärker sig derföre framför de andra genom att mindre bära spår af tidens åverkan. På en spik på väggen till höger hänger en viol — väl icke någon Cremonesare, men dock ett för ingen del dåligt instrument. Komministern egde ännu en stor färdighet uti att på denna spela Dupuis polska, och uti att med lif och aplomb spela en äkta östgöthapolska, derför hade han i hela trakten ett stort rykte om sig. När han var adjunkt i verlden, tog han ofta lofven af de respektive klockrarne, genom att på julkalaserna spela till dans; blifven komminister var det mera sällan han rörde violen, men om han nu åter ofta fick öfva sig derpå, så kom det an på den lilla Clara, som på gubbens lediga stunder icke lemnade honom i fred, förrän han spelade för henne. — Komministerfruns kammare är icke egentligen märklig för någonting annat än en stor väfstol, som upptar nästan hela dess areal; men det är också hennes stolthet att för grannfruarne och de mera ansedda bondgummorne i socknen visa