Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 februari 1853, sida 1

A————————f2 — — — — ——— — Af sin discipel, Kuno, egde Reinius en oi skränkt aktning och tillgifvenhet. Fadren så detta med tillfredsstallelse, ty Kuno lifvade deraf att, om också icke upphinna, dock följ sin mästare i spåren, och ett oroade honor blott, nemligen att denna uppfostran måst blifva alltför litet praktisk. Säsom ämnad fö militärståndet, kunde det i det hela gagna Kun föga att ega en mängd kunskaper, hvilka mer tillhöra den så kallade kammarlärdomen, oc det var nu hög tid, att den unge grefven fic flitigare egna sig åt de mera användbara mil tärstudierne, och dessa i förening med sädane af hvilka hän kunde hafva nytta och för to nom voro nödvändiga, såsom arftagare till e stor egendom. Detta låg naturligtvis alldele utom gebitet af Reinius kunskaper, och äfve denne såg med bekymmer, att han snart ick skulle bli sin unge lärjunge vidare till någo nytta. Etter att hafva blickat omkring oss på Rag narsborg och gjort den första bekantskapen me dess innevånare, torde det icke sakna allt be hag att sänka ögat ned emot den mindre an språksfulla boning, som synes der på andra si dan sjön, på ett näs, beskuggad af björkar oc! lindar. Stallet heter Björkudden, och är kom ministersbostället i församlingen. Det innehaf ves nu på tolfte året af komministern Olau