några invändningar, så — och det gissar jag han minsann intet har. — Saken är i få ord den. sade Squire Moseby, att vi skola hålla bröllop; så kom nu!. Och härmed slog han upp förmaksdörren — der stodo Susanna och Joseph i en fönstersmyg, under det att Silence och presten, herr Brissel, sutto vid eldbrasan och kyrkovärdens sru rörde om elden, något som hon gjort allt sedan sällskapet kommit. På ögonblicket tog Joseph Susannas hand och förde henne midti rummet; den glada Squiren fattade miss Silence vid handen och ställde henne som brudtärna bredvid, och innan någon ännu hunnit öppna munnen, var ceremonien i full gång och presten, som på förhand varit underrättad, förenade de två med förundransvärd hastighet. — Hvad! hvad! hvad vill detta säga? utropade onkel Jow; Joseph! kyrkovärd! — Godt köp, herre, tag hit papperen, kyrkovärd, sade Squiren. Kyrkovärden gaf honom dem och Squiren företog sig att, sedan han läst upp dem högt, kasta dem i elden, hvarefter han, i ett spefullt, högtidligt tal, gaf en noggrann redogörelse på hela afsaren och slutade med en allvarlig uppmaning till det nygifta paret om gistermålets