Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 februari 1853, sida 1

Svenska Tidningen och den parlamen2 tariska styrelsen (Forts. sr. n:o 40.) Svenska Tidningen sortsar: 3. I R. (den representativa statsförsattniugen) är det regenten sjelf, som både bär namn för beslutet, och fattar det. I P, (det parlamentariska styrelsesättet) få han bära namnet der raf, men hela verlden vet, att det är hans underlydande, hans rådgifvare, som fattat det. Förfarandet är ett skrymteri, eller ett gyckel med maktens s. k. innehafvare, för hvilket en sjelfständig man borde blygas att gifva sig till pris. 4. I R, är rådgifvaren sjelfständig, såsom det anstår en rättskaslens embetsman. Han kan, i de vigtigaste frågor, vara af olika mening med regenten, eller representationen, eller med begge två, utan att derföre blifva afsatt, såvida han ingen olaglighet begår, eller tillstyrker. I P. får rådgifvaren öfverhufvud och aldraminst i vigtiga frågor, vara af annan mening än representationen, vid äfventyr att mista embetet. Hvad regenten tänker, behöfver han icke bry sig om, derest personlig höflighet ej skulle föranleda honom att derpå göra något afseende. I stället att rätta sina rådslag efter bästa öfvertygelse, måste han rätta dem efter den, som han förmodar vara flertalets, eller ock gå sin väg. Om vi uppställa den ofvanstående 3:dje skilnaden mellan de begge styrelsesätten, hvilken Svenska Tidningen vill påtruga oss, på ett annat sätt, torde rätta betydelsen bäst falla i ögonen. Se här t. ex.! I envålds-slyrelsen är det regenten sjelf, som både bär namn för beslutet och fattar det. I den lagbundna sty elsen är förhållandet enahanda, men hela verlden vet att regenten först måste hafva inhemtat upplysningar och råd af sine derför dels Juridiskt och dels moraliskt ansvarige rådgifvare, samt att för beslutets lagenlighet en kontrasignerande minister ansvarar. I förra fallet är det ett skrymteri eller gyckel!, att anse envåldsherrens beslut af honom allena uttänkt och fattadt, ehuru han bär namn derför; ty hela hans lif, begreppsutveckling och verksamhet bero mer eller mindre af en palats-omgifning, hvilken, ofta okänd och alltid handlande omkring honom, utan den jurdiska eller moraliska begränsning, som lagarne och offentligheten medföra i de lagstyrda