Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1853, sida 2

sprickor funnos i fartyget, hvarvid de naturligtvis blott kunde genmäla, att de icke observerat några sådana, och att enligt deras öfvertygelse inga för fartygets säkerhet farliga sprickor existerade. I afseende å påståendet att dålig engelsk plåt blifvit använd till bottnen på fartyget, presenterade hr Keiller en brefkopia, deri han ifrån England beställt den bästa plåt, som till fartygs byggande derstädes brukar användas. Efter det denna fråga blifvit sålunda utredd, anfördes af en bolagsman, att då de ef bolaget sjelft valde besigtningsmännen intygat att fartyget vore i fullgodt skick, enligt kontrakt, och derför tillstyrkt dess antagande, samt då inga giltiga bevis blifvit anförda, som kunde jäfva detta besigtningsmännens intyg, så kunde bolaget ej gerna undgå att både juridiskt och moraliskt tillförbindas, att uppfylla sitt kontrakt och emottaga fartyget. Det vore nemligen här ej hr Keiller, som nu vidare vore skyldig att bevisa det fartyget vore fullgodt (denna bevisning hade han redan i besigtningsinstrumentet presterat), utan det vore de herrar, som påstodo att saken var annorlunda, som ägde skyldighet att bevisa detta sitt påstående. En sådan bevisning hade de visserligen uti de edliga vittnesmålen sökt producera, men fråga är om denna bevisning kunde anses giltig. Icke blott jäfsanmärkningar kunde mot dessa vittnen, såsom från hr Keiller afskedade, framställas; det fanns äfven i vittnesmålen bestämda motsägelser, såsom t. ex. den, att det ena vittnet intygat att sprickorna blifvit igenhamrade, det andra, att de enligt hans tanke, ej ens kund igenhamras, utan voro igenspacklade. Vidare fåstades uppmärksamheten på det, lindrigast sagdt, origtiga deri, att förleda ett enfaldigt vittne till att på ed med ja besvara frågan, huruvida plåtarne voro så sköra, att de kunde med händerna sönderbrytas, då en person med sakkännedom i detta fall (hr kapten Ekfelt) intygat att så dåliga plåtar kunna ej gjutas, att detta vore möjligt. Då alltså de anförda vittnesmålen ej kunde anses äga — med all aktning för vittnena — någon bevisningskraft, skulle det, menade den bolagsman, som anförde detta, vara en orimlighet att fordra det hr Keiller skulle på egen bekostnad, för att möta så lösliga anklagelser, låta företaga ny besigtning. Häradsh. Kullman besvarade dessa invänningar dermed, att de ofta berörde vittnesmålen utgjorde en bevisning, som fullt berättigade bolaget att vägra emottaga fartyget. Domstolen hade nemligen efterfrågat om jäf mot vittnena förefunnes, och den citerade motsägelsen i vittnesmålet kunde försvaras dermed, att det ena vittnet endast yttrat ett subjektivt omdöme och dessutom icke sjelf deltagit i arbetet å fartyget, utan blott klippt plåtarne, hvaremot det andra vittnet under hela fartygets byggnad derpå arbetat. I afseende å vittnesmålet om möjligheten att sönderbryta plåten upplyste Häradsh. att frågan härom blifvit till vitinenas noga eftertanka framställd och af dem båda med ja besvarad. Sedan detta ärende blifvit temligen lisligt diskuteradt och olika förslag till propositioner uppsatta, stannade bolaget vid antagandet af tvenne propositioner, den ena ungefär så lydande: Bolaget antager ängsartyget Wenern, med villkor att hr Keiller förbinder sig att i händelse vid företagen ny besigtning de ifrågasatta eller andra anmärkningsvärda bristfälligheter förefinnas, genast sätta fartyget i sullgodt stånd samt ersätta alla härmed förenade kostnader. Den andra (af hr Haradsh. Kullman) lydde ungefär på följande vis: i Bolaget förbinder sig antaga fartyget under villkor att detsamma vid undersökning i docka besinnes vara i fullkomligt godt skick efter kontraktet, eller kan i sådant skick försättas. Derest det är godt betalar Bolaget kostnaderna för fartygets intagande i dockan och undersökning; i annat fall betalar hr Keiller såväl dessa kostnader som dem för fartygets sörsättande i fullt antagligt skick. Den förra af dessa propositioner blef jaoch den sednare nej-proposition. Vid anställd votering segrade ja med 52 röster mot 21, hvarefter, sedan hr Keiller gått in på det föreskrifna villkoret, fartyget alltså var beslutadt att af Bolaget antagas. Härmed slöts förmiddagens bolagsstämma. på a m förekamma flana administrativa 24